friherrenafeketorpet

När Maj och Lurnisse var klara med middagsdisken så tog Maj med sig kaffe ut på verandan där de slog sig ner och njöt av en fin kväll. Rätt som det var fick Maj se en märklig syn, på stigen från Näckrossjön kom en rad Dackemän  med nytvättat hår och såg mest ut som gotländska utegångsfår. Ser du vilka som kommer där nere på stigen sa Maj och pekade, nä dom känner jag inte igen sa Lurnisse är det några djur eller vad tusan är det för figurer. Känner du inte igen dina kompisar sa Maj, skillnaden är bara den att nu har de tvättat håret. O fy tusan sa lurnisse blir man så där dan när man får tvätta håret samtidigt som han kom på att han hade ju inte gjort det ännu vilket också Maj erinrade sig. Kom att tänka på att du Nils inte har tvättat ditt hår men det skall jag hjälpa dig med som tack för att du hjälpte mig med disken. Är det absolut nödvändigt tror du sade Lurnisse, javisst sade Maj annars kan jag inte klippa dig i morgon, kom med in på badrummet nu så skall vi fixa till det. På plats i badrummet sade Maj ”ta nu av dig skjortan och böj dig över badkarskanten här” Lurnisse gjorde som han blivit tillsagd och Maj tog handduschen och började blöta hans hår, jaha tänkte Maj grönsåpan har ju Dackemännen så jag får väl ta lite av mitt eget schampo till Nils. Hon tvättade Nils hår omsorgsfullt innan hon sköljde ur schampot och torkade håret. Nu är du fin och klart för hårklippning i morgon bitti sade Maj. Möjligt sade Lurnisse men jag luktar fan så märkligt.

Dackemännen drog sig tillbaka till höskullen och Torsten till sitt i Lillstugan och det dröjde inte länge förrän lugnet lagt sig över Högbostället. Ny dag och efter frukosten så sade Torsten till Nils Dacke och Klokivar att han tänkte ta bilen för en sväng ner till byn. Ner i byn så parkerade Torsten vid kyrkan och gick och ringde på i Klockarbostaden, efter en stund öppnades dörren av Kockarens fru Astrid som sade, hej Torsten kul att se dig, hörde förresten att du varit en sväng på äldreboendet också. Ja sade Torsten men det var mer eller mindre under tvång så jag föredrog att inte stanna kvar där som du kanske förstår. Men nu har jag en sak jag vill fråga dig om, får jag komma in? Visst jag sätter på kaffet slå dig ner i köket så skall jag bjuda dig på kaffe med dopp. När kaffet var färdigt så slog sig Astrid ner vid bordet hos Torsten. Jo sade Torsten det är så att jag har fått spillrorna av ett naturfolk, som lyckats hålla sig undan all form av utbildning och samhällskunskap, inflyttade hos mig så nu undrar jag om du skulle kunna tänka dig att lära dom läsa, räkna, skriva och lite allmän samhällsinformation om hur samhället fungerar idag. Självklart får du betalat av mig. Ja det är ju ett slag sedan jag var lärare på skolan men då de här eleverna inte verkar vara så krävande så är jag villig att hjälpa dig Torsten, bra sade Torsten kan vi börja på måndag, jag tänkte att vi tar halva antalet ca 15 stycken på förmiddagen och resten på eftermiddagen efter lunchuppehåll och självklart bjuder jag dig på lunchen.

Ja som du vet så har jag ju inte något speciellt för mig mer än mina mitt åtagande i skolnämnden så det skull nog kunna gå bara jag får köpa in det material som behövs och skicka fakturorna till dig. Inga problem sa Torsten kör igång bara. Nöjd med förhandlingen så satte sig Torsten i sin PV igen och åkte vägen förbi Örjans Herrmode och gick in för att fråga om de kläder som Maj beställt hade kommit hem, jo då sade Örjan jag har alltsammans på lagret. Bra sade Torsten men jag får väl inte in det i min gamla PV så du kanske är hygglig och kör upp det till mig i dag, betalningen vill jag klara av nu så att det är klart. Örjan lämnade fram ett kvitto med beloppet till Torsten och sade ”det blev ju ganska dyrt som du ser och ändå har jag gett dig tio procents rabatt”. Tack ska du ha sade Torsten och betalade det han var skyldig för att sedan ta Volvon och åka hem igen. När han parkerade på Högbostället så var det lunchdags, Torsten anslöt till de andra för att få sig en bit mat han också. Maj sade att hon hade klippt halva Dackegänget och det märktes då det var en väldig skillnad på dom som var klippta och de övriga som fortfarande hade vildvuxet hårsvall. Fan trot tänkte Torsten men med andra kläder så skulle de passa fint in i nutiden, börjar tro att det här kommer att bli bra i slutänden. Så fort att Nils Dacke, Ivar och Nisse hade ätit färdigt så sade Torsten, följ med mig bort till Lillstugan är ni bussiga. Inne i Lillstugan när alla hade tagit plats i Torstens vardagsrum så sade Torsten, jag har nu ordnat en lärare som skall hålla i utbildningen av er, vi börjar redan på måndag och tillade det vill säga om tre dagrar då dackemännen hade lite svårt med veckodagarnas namn. Bra sade Nils Dacke skall bli riktigt roligt att få lära sig vad som krävs för att kunna föra revolutionen in i nutiden. Apropå utbildning sade Lurnisse, du tror inte att du kunde lära mig att köra din PV Torsten? Vi kan väl alltid ta några rundor på gårdsplanen sade Torsten men för att lära dig att köra bil ute i trafiken måste du gå på en trafikskola och få ett körkort sade Torsten och visade sitt körkort för Lurnisse. Då vill jag börja på en sån där trafikskola sade Lurnisse, visst sade Torsten men först måste du klara av den här utbildningen som jag har ordnat åt er här på Högbostället. Men jag har en annan ide som jag tänkte vi skulle ta och ta tag i, ni ser den där platsen därborta med lite risigt staket omkring, där hade jag under hästuppfödningens glansdagar en paddock som nu är fullständigt igenväxt med ogräs. Jag tänkte att vi skulle fixa till den för att på sikt ordna ridutbildning för byns ungdomar, bättre ridlärare än ni Dackemän finns väl inte att få det är jag helt övertygad om. Skulle också vara ett bra sätt för oss att bli respekterade på orten och på så sätt underlätta framtida engagemang i samhällsfrågor. Vad tror ni om det? Låter som en bra ide låt oss genast sätta igång med det sade Nils Dacke som fortfarande betraktade sig som talesman för alla sina män.  Ja då går vi ut och börjar sade Torsten, först av allt så skall vi harva upp allt ogräset så att vi får fram sandunderlaget igen. Och apropå övning skall du Nils få lära dig att köra traktorn, Torsten fortsatte ner till traktorgaraget startade traktorn och körde ut den och sade till Nils att ta plats i förarsätet. Lurnisse satte sig tillrätta och stoltheten lyste i hans ögon, Den här vänstra pedalen sade Torsten och klappade på Lurnisses vänstra ben är kopplingspedalen och när du har den och pedalen på andra sidan som är bromsen nedtryckta så står traktorn stilla. Det här hjulet som du håller i är ratten och den styr du traktorn med, skall visa dig hur när vi rullar igång, Spaken i mellan dina ben är växelspaken och de olika växellägens finns markerade längst der men nu skall vi bara använda växelläge ett som visas som ett rakt streck. Den lilla spaken under ratten är gasen och med den bestämmer man hur fort traktorn skall gå. Trampa nu ner båda pedalerna Nils sade Torsten och lägg växelspaken i läge ett, Lurnisse gjorde som han blev tillsagd, släpp nu bromspedalen ge lite gas och släpp upp kopplinspedalen långsamt. Lurnisse släppte upp kopplingspedalen riktigt sakta, först hände ingenting sedan ingenting men plötsligt hoppade traktorn i väg med ett skutt och eftersom Lurnisse höll i gasreglaget så hamnade det i fullgasläge. Torsten som stod på fotsteget ramlade av och landade i grönskan, Nils Dacke och Klokivar fick kasta sig undan för att rädda sig och Lurnisse skrek ”han skenar” och kastade sig av dock inte bättre än att han landade mitt bland hönsen så fjädrar och dun bar rök. Traktorn däremot fortsatte genom ett staket för att så småningom fastna med frahjulen i ett krondike en bit bort. Gick väl inte så bra det där sade Lurnisse och borstade av sig diverse skräp, kan nog säga att det inte gick alls svarade Torsten. Nu måste vi få upp Traktorn ur diket sade Torsten, hämta fyra av era starkaste hästar sade han till Nils Dacke och Klokivar och du Nils följer med mig till stallet och hämtar selar och draglinor. När hästarna efter lite strul var selade och draglinorna kopplade så satte sig Torsten på traktorn och startade den igen, lade i backen och ropade till Nils Dacke och Ivar att mana på hästarna och fyra kraftiga Nordsvenskar tog i för fullt och traktorn började sakta lämna krondiket. När traktorn väl var uppe på fast mark igen så sade Torsten till Ivar att ta sela av hästarna och ta dom tillbaka till hästhagen. Och du och jag Nils skall göra ett nytt försök, tror du att det är någon bra ide sade Lurnisse, visst kom nu så skall du se att det kommer att gå bra. Med viss tvekan så tog Lurnisse plats i förarstolen igen, nu gör vi precis som förut fast du skall vara ännu försiktigare med kopplinspedalen, Lurnisse lade i växel, gav lite gas och började släppa upp kopplingspedalen, och den här gången till Lurnisses stora glädje rullade traktor i väg lugnt och fint. Sväng nu lite på ratten så får du se vad som händer sa Torsten som stod på fotsteget, Lurnisse svängde försiktigt på ratten och redan efter några minuter hade han fattad hur man styrde traktorn. Övningen fortsatte med några stopp- start och växlingsövningar samt att backa med traktorn. När de snurrat runt på gårdsplanen någon timme med de övriga dackemännen som förbluffade åskådare så sade Torsten ”nu tror jag att du klarar av traktorn på egen hand så nu skall vi koppla på harven så skall du få harva upp paddocken”. Torsten visade Lurnisse vägen till maskinhallen, harven kopplades efter traktorn och Torsten visade Lurnisse hydraulikens funktion och sade ”nu kan du åka upp till paddocken och började harva upp ogräset. Någon lyckligare traktorförare har nog aldrig skådats på Högbostället där Lurnisse strålande i kapp med solen körde varv efter varv i paddocken med harven. När han utan att tröttnat hade hållit på i två timmar sade Torsten, måste nog säga till honom att det har varit klart länge nu för får han hålla på längre så kommer hästarna att sjunka ner så pass långt att de inte kan gå en gång. Torsten gick ut och vinkade till Lurnisse att köra ut ur paddocken, Lurnisse kom körande och sannade till hos Torsten och sade ”inget mer som du behöver ha harvat” nej nu är det bra för tillfället kört bara ner och koppla bort harven och säll in traktorn i garaget så är vi färdiga för i dag.

En solig och varm början på veckan inte helt fel hälsar Björn Friherre af Eketorpet.

Och så fattas bara.......................

En man hittar en lampa och gnider på den och hipp, hopp kommer det upp en ande, som säger
-Du får nu tre önskningar eftersom du befriat mig!  Men kom ihåg, allt som du önskar får din fru dubbelt av!
-Då önskar jag att jag hade en Rolls Royce!
-Bilen står utan för ert hem och där finns även två till frun!
-Sedan önskar jag mig 10 miljoner!
-Saken är klar! säger anden och din fru har nu 20 mille!
-Då önskar jag till slut, att anden ville slå halvt ihjäl mig!!!

På Högbostället byggdes det på för fullt, först fixades Lillstugan till invändigt så att Torsten kunde flytta in där och sedan tog sig Sven och Dackemännen an vagnslidret. Sven från Träbröderna hade uppskattat kostnaden till runt 800.000 kronor vilket Torsten godkänt. Arbetet rullade på och efter en något stökig inledning så reglade Dackebyggarna upp mellanväggar och drog elledningar som de inte gjort annat i hela sitt liv. Dagen då Nils Dacke med kärntrupp skull anlända till Högbostället närmade sig och Klokivar insåg att vagnslidret inte skull hinna bli klart i tid. Men han hade redan bestämt vilket rum som Nils Dacke skulle få som sitt eget i huvudbyggnaden, Det blev ett stort rum på övervåningen, i österläge med magnifik soluppgång, med en liten kammare på sidan åt sin adjutant. Klokivar och Lurnisse med hjälp av Maj hade städat och fäjat, varit iväg och köpt en ny säng, lika bred som lång, värdig härföraren Nils Dacke.

Vid Nils Dackes gamla lägerplats var det full rulle, mycket som skulle fixas till innan de skulle lämna lägret för gott. Vapenarsenalen samlades ihop och gammalt skräp eldades upp. På morgonen när det var dags satt 21 Dackemän till häst med sju extrahästar med packning bundna bakom de män som red närmast bakom Nils Dacke. Med visst vemod så gav de sina hästar marschorder och de började sakta lämna sin gamla lägerplats. Nils Dacke som var van att läsa Klokivars kvistspår hade inga bekymmer att hitta rätt väg och framåt kvällen så kom hela truppen fram till lägerplatsen vid skogsgölen. På en av packhästarna fanns den sista grisen som de hade slaktat innan de gav sig i väg från sin lägerplats och den skulle nu grillas och ätas med det hembryggda ölet som också fanns med. När grisen var färdigstekt så åt Dackemännen med god aptit och tömde sitt ölförråd. När de sedan skulle somna så var det lite oroligt i lägret då alla var lite spända på morgondagen då de skulle rida in i nutiden.  Så fort solskivan visade sig i öster så klev alla upp, tog sig en bit bröd för att sedan göra sig klar att fortsätta mot Högbostället. När alla satt till häst igen så kommenderade Nils Dacke ”framåt”  och karavanen satte sig i rörelse.

På Högbostället gick Klokivar av och an och lyssnade efter hovslag som kunde förvarna om Nils Dackes ankomst, var tyvärr inte så lätt då Högboställen numera var en byggarbetsplats med där tillhörande ljud. Klokivar hade inte ro att gå och vänta utan bad Torsten att sadla två av hästarna och följa med honom för att möta Nils Dacke. Torsten skyndade sig att få i ordning hästarna så att de kunde ge sig i väg, vi rider iväg för att möta Nils Dacke och hans män sade Klokivar till Lurnisse så du får se till att det skjuts salut med krutet som vi hade med oss när vi rider upp framför Högbostället. Redan efter några kilometer så fick Klokivar, från en höjd som han ridit upp på, se karavanen med Dackemän komma ridande i hans utlagda kvistspår. Kom Torsten sade Klokivar och manade på sin hästen i full galopp med Torsten ett par meter bakom sig. Dröjde inte länge förrän de såg karavanen komma ridande genom skogen, höll in sina hästar, gjorde halt och Klokivar hälsade hjärtligt på Nils Dacke. Det här är Torsten sade Klokivar till Nils Dacke och det är han som är ägare till Högbostället där ni från och med idag kommer att bo. Nils Dacke red fram till Torsten, sträckte fram handen och sade ”god dag Torsten trevligt att du tar emot oss på din gård hoppas att vi kan göra något för dig en dag”. Torsten tog täten mot Högbostället med Nils Dacke och Klokivar i täten för Dackekaravanen. Fasligt vad de var igenväxta med hår och skägg på hela huvudet det första för att få dom att passa in i nutiden måste bli att ordna till deras utseende, som de ser ut idag skrämmer de ju livet ur vem som helst. När de red upp på Högboställets gårdsplan så tände Lurnisse på sina krutladdningar och sköt salut till Nils Dackes ära. Alla Dackemännen satt av och såg sig förundrat omkring, mest förvåning väckte grävmaskinen som höll på med infiltrationsanläggningen nere vid vagnslidret där Sven från Träbröderna gned sina ögon och trodde att han drömde och tänkte, vad är det för spillra från medeltiden som kommer nu då. Torsten sade ju att de var något naturfolk från 1900-talet men så ser det verkligen inte ut.

KLokivar sade att ombyggnaden tyvärr inte var klar så inledningsvis blir det inkvartering på höskullen och du Nils Dacke med din adjutant kommer att bo på övervåningen i huvudbyggnaden, om du följer med mig skall jag visa dig medan ni med Lurnisses hjälp kan lossa packhästarna, Sedan visar Torsten er var ni skall släppa era hästar. Nils Dacke följde med Klokivar upp på övervåningen och blev mäkta imponerad då han inte var bortskämd när det gällde boende. Hämta upp våra grejer sade han till sin adjutant så skall jag se mig omkring. Klokivar och Nils Dacke kom ner i köket där Maj höll på att laga middag, det här är Nils och det här är Maj sade Klokivar, hon lagar all vår mat och är den som bestämmer i köket. Nils Dacke nickade kort då hans åsikt om kvinnor inte var direkt 2000-tals mässig. När Klokivar och Nils Dacke kom ut på gården så mötte de Torsten som något irriterad sade ”samla ihop vildarna så vi får tala om för dom vad som gäller”. Nils Dacke lät sin stämma ljuda ”samling här” och alla Dackemännen kom springande och ställde sig i en ring runt Nils Dacke. Introducera mig sa Torsten till Klokivar så skall jag säga några väl valda ord till dom. Klokivar talade om vem Torsten var och sade till alla Dackemännen att lyssna noga på honom. Torsten började med att säga, så här kan ni inte se ut får då börjar folk nere på byn att prata och då dyker set upp myndighetspersoner här och det är inte bra. Så därför har jag pratat med Maj och hon kommer att åka och köpa en hårklippningsmaskin samt ta hem en provkollektion av kläder från Örjans Herrmode, så i morgon bitti börjar hon att snygga till erat hår och skägg och du Nils Dacke är först ut, sedan går ni in i mitt gamla sovrum, Maj kommer att visa er var det är någonstans, och provar ut skjorta, byxor och jacka som passar er. Klara med det så går ni till Maj som kommer att skriva upp era storlekar och döpa er till Dacke nummer 1 – 2 och så vidare. Ni får också en lapp av Maj och den skall ni vara rädda om för när kläderna är levererade så kommer ni att få ut dom av Maj mot att hon får eran lapp. Några frågor på detta sa Torsten men det var lika tyst som i kyrkan så Torsten fortsatte, vi kan heller inte ha folk som springer om kring i skogen och skiter lite här och där så därför har Träbröderna hyrt in fem bajamajer, de blå små husen som står nere vid ladugården och det är där och ingen annan stans ni skiter forsättningsvis. Har alla fattat detta, låter lite instängt men vi skall försöka sade en av Dackemännen. Bra sade Torsten då föreslår jag att morgondagen ägnas åt att sköta om era hästar under mitt överinseende efter det att Nils Dacke, Ivar och jag haft ett morgonmöte, låt oss säga att vi ses hos mig i Lillstugan omedelbart efter frukosten.

Skall nu bara kolla med Maj om middagen är klar, snart sade Maj men jag tror at vi får äta i två matlag för du har varken tallrikar eller bestick så det räcker och sen tror jag att du, nu när Sven från Träbröderna är här, måste installera ett stekbord och en ny större spis i köket annars kommer jag inta att klara av matlagningen till så många. Skall prata med Sven om det, självklart måste du ha den utrustning som krävs när du skall laga så mycket mat. Passa också på att beställa porslin och bestick när du åker och köper hårklippningsmaskinen. Skall bli sade Maj och tack Torsten för att du är så förstående för mina krav för vi brukar ju inte förstå varandra så där överdrivet bra. Torsten kände hur det hettade till i ansiktet och gick ut igen och sade till Ivar att dela upp Dackemännen i två lika stora matlag och säga varsågod till de som skall äta först. Maj stod i dörren och alla fick visa upp sina händer och den som inte fick godkänt fick vända om och tvätta av dom. När alla hade fått plats runt bordet, som egentligen bestod av tre ihopsatta bord för att alla  skulle få plats sade Maj, i dag blir det stekt strömming med potatismos hoppas att det skall smaka herrarna. Nils Dacke försåg sig först, i egenskap av befälhavare och skickade sedan fatet med strömming till Torsten. Faten vandrade runt bordet och alla försåg sig och åt med stor aptit. Efter som det var första middagen med Nils Dacke så gick Torsten och hämtade sin brännvinsliter och snapsglas och slog upp ett glas till var och en. Välkomna till Högbostället sade Torsten och höjde sitt glas och skål på er, förvarnade som Dackemännen var så svepte de supen direkt vilket medförde en hel del grimaser när det brände till i strupen, öl och den något starkare mjöden var Dackemännen vana vid men inte spritdrycker som var så starka som Torstens brännvin. När alla hade ätit klart sade Torsten , dags att byta matlag så att alla får sin middag, När de andra hade slagit sig ner vid matbordet kom Torsten med en ny flaska brännvin och slog upp i deras snapsglas och det blev samma procedur som med första matlaget.

När alla var mätta så språkades man vid, Dackemännen om alla nyheter som de redan fått uppleva och Torsten, Nils Dacke, Klokivar och Lurnisse pratade hästar och hästskötsel och hur ombyggnaden gick för Sven från Träbröderna och hans dackemedhjälpare. Vi går och tar oss en titt sa Torsten innan vi slår oss i säng, vagnslidret liknade nu mer ett bostadshus än förvaringsutrymme för vagnar och jordbruksredskap. Samtliga innerväggar var uppreglade, isolerade och gipsskivorna var också på plats så det som återstod var mest lite finlir och möblering. Tror att det kan vara klart om två – tre dagar sade Torsten innan han knallade hem till Lillstugan och gick och lade sig. Låg länge och tänkte på sitt nya liv, kul med så mycket folk här, hinner inte ens tänka på att jag börjar bli gammal, och att min kommunantagonist Maj är så fantastiskt duktig i köket. Svårigheten kommer att bli att få dessa Dackemänniskor att anpassa sig till och förstå nutiden både när det gäller samhällskick och all teknik som har tillkommit. Måste nog fundera på någon form av utbildning för deras del om det skall gå utan alltför stora bekymmer och konflikter var Torstens sista tanke innan han somnade och drömde att han var och pysslade om  hästarna i hagen.

Mitt i veckan och väder för inomhusaktiviteter i dag hälsar Björn Friherre af Eketorpet.

Så blir det en lite historia som avslutning…………………….

George Phillips från Meridian, Mississippi skulle gå och lägga sig på övervåningen när hans fru sade till honom att han hade lämnat ljuset på i garaget, vilket hon kunde se från sovrumsfönstret.

George öppnade bakdörren för att släcka ljuset men han såg att det var människor i garaget som stal grejor.

Han ringde polisen som frågade om någon hade gått in i huset. Han sa nej.

Polisen sade då att alla polisbilarna var upptagna och rådde honom att låsa alla dörrarna så skulle de skicka en bil när någon blev ledig. Georg sade okey och lade på telefonen samt räknade till trettio. Sedan ringde han polisen igen.

- Hej, jag ringde alldeles nyss för att det var folk som stal saker ur mitt garage. Nu behöver ni inte komma för jag sköt dom nyss, varefter han lade på telefonen.

Inom några minuter kom sex polisbilar, ett SWAT-team, en helikopter, en brandbil samt två ambulanser. De grep tjuvarna på bar gärning.

En av polismännen sade till George, "jag tyckte du sade att du hade skjutit dom".
George svarade "jag tyckte du sade att det inte fanns några lediga bilar".

Klokivar såg sin män komma tassande fram till Högboställets ingång han hade tidigare som hastigast bett Maj göra frukost åt 10 personer samt även åt sig själv. Du får ta vad som finns så får vi skaffa hem mera tills middagern idag sade Klokivar. När alla var samlade så sade Klokivar, välkomna in på frukost, och jag vill säga till er nyanlända Dackemän att det kommer redan nu bli en del nytt för er men det är bara att bjuda till och anpassa sig. Allihoppa gick in där redan Torsten satt till bords, alla de andra slog sig ner och Maj serverade mackor med pålägg och kaffe därtill. Alla åt även om Dackemännen var lite frågande då det gällde kaffet och frågade om det inte gick att få mjölk. Visst sade Maj det skall jag fixa, vänta bara ett ögonblick, och vips så stod det en kanna mjölk på bordet. När alla var klara så sa Klokivar ”vi samlas utanför så skall vi se vad som i första hand skall göras i dag”, kommer tillbaka in till dig Maj när jag är klar med arbetsfördelningen ute. Först skall ni byggmän hjälpa Torsten att få i ordning i Lillstugan och flytta hans saker dit, sedan skall ni börja att bygga om vagnslidret till sovplatser och samlingsrum för totalt 30 personer, när vi ändå är igång så gör vi fyra sovplatser i reserv. Nils Dacke och hans adjutant kommer självklart att bo i huvudbyggnaden. Torsten kommer att hålla ett öga på er så att allt går rätt till. Skall jag visst göra sa Torsten men först skall jag sköta om era hästar, det kommer nämligen alltid i första hand för mig. Ja då är det bara att sätta igång sa Klokivar och gick in i köket till Maj, slå dig ner här sa Klokivar så skall vi språkas vid.

Om jag har förstått saken rätt så har du lurat in Torsten på äldreboende mot hans uppenbara vilja, kan eventuellt haft hjälp av någon men jag anser din del som klarlagd, vad säger du avslutade Klokivar. Jo måsten nog erkänna att det till viss del äger sin riktighet sa Maj och berättade hela historien med handlaren och Doktor Frisk. Jaha sa Klokivar jag skall nog se till att de också på något vis får betala sin del av skulden, men för att återvända till dig så har jag bestämt följande, du skall svara för köket och de inköp som behövs för att nu i början utspisa 10 personer, 11 med dig, tre mål mat om dagen och kaffe skall finnas tillgängligt hela dagen. På sikt blir vi 30 personer totalt här på Högbostället. Du skall även lära mig och Lurnisse att förstå och räkna erat betalningsmedel som n i kallar pengar. I gengäld så får du bostad och fri mat i sex  månader, om du därefter vill lämna oss så står det dig fritt men om du stannar kvar så skulle vi uppskatta det. Med tanke på vad du gjort mot Torsten så har du när det gäller dom första sex månaderna inget val utan det som jag nu har sagt gäller. Skall kanske tillägga att i köket och under måltiderna så bestämmer du och din plats vid bordet kommer att vara på huvudänden. Viss handräckning kan erbjudas, till exempel för hjälp med handling, disk och potatisskalning efter förfrågan till mig. Är vi överens, nej egentligen inte men jag har förstått att jag inte har något val sa Maj. Bra sa Klokivar och jag hoppas att vi skall komma bra överens framöver.

Nöjd med sin uppgörelse med Maj så gick Klokivar ut för att se hur det gick för Dackes lägerbyggare, mötte Torsten som sade ” det här går inte alls det går käpprätt åt helvete”, varför då sa Klokivar, jo nu häller dina byggare på att bära in ett stenröse i vagnslidret där de skall elda i vinter för att hålla värmen säger de. Men nu är det ju nutid som gäller och då eldar man inte med öppen eld inomhus för att hålla värmen. Vi måste ta hit ett proffs som arbetsledare annars skiter det här sig redan i starten, Jag ringer Träbröderna Bygger allt Överallt sa Torsten, ja gör det du om du anser att det är nödvändigt tyckte Klokivar. Ett annat litet problem Torsten, tror du att du och jag kunde gå bort till din bäck och vaska ihop åtminstone ett par hundra tusen då vi måste inhandla mat och lite köksattiraljer för storköksdrift. Behövs inte sa Torsten sådana småsummor har jag i sekretären inne hos mig, kom med skall du få ta hand om dom. Klokivar följde med och fick en försvarlig bunt med pengar att ta hand om. Kallade på Lurnisse och sade att han hade som uppdrag att följa med Maj till handlaren för att köpa lite nödvändigt proviant och nödvändiga köksattiraljer. Skall prata med Torsten om ni inte kan ta hans bil för Maj kan ju köra och när du kommer till handlaren så skall vi tills vidare betala bara halva priset då han också hade ett finger med i spelet när Torsten hamnade på äldreboendet, protesterar han så säg att jag känner till allt och inte har något emot att komma på ett hembesök hos honom. Klokivar frågade Torsten om Maj och Lurnisse kunde ta hans bil till affären och med viss tvekan så sa han att det fick väl bli så om det var nödvändigt. Klokivar informerade sedan Maj och sade att hon bestämde vad som skulle inhandlas och att Lurnisse skulle betala dock bara halva priset på allting.. Gav Lurnisse en bunt sedlar och sa till dom att ge sig av. Lurnisse tog med viss tvekan plats bredvid Maj i Torstens PV och de gav sig i väg mot affären. Maj såg att Lurnisse såg alldeles vettskrämd ut och lugnade honom med att det här är lugnt, försök bara att koppla av lite och njut av bilfärden. Framme hos handlaren började Maj att plocka i en hel massa varor i vagnen medan Lurnisse traskade efter. När Maj var nöjd och bara betalningen återstod så sa Lurnisse att han ville tala med handlaren, så här är det förstår han, vi vet allt hur det gick till när Torsten hamnade på äldreboendet så vi kommer de närmaste månaderna att bara betala dig halva priset, om du inte gillar detta så kommet Klokivar med sitt svärd att göra ett hembesök hos dig och så mycket kan jag säga att då kommer han att vara rätt så grinig. Jag tycker nog att vi kan vara överens om halva priset sa handlaren, jag skall omedelbart informera kassapersonalen. När alla varor var nedpackade så skulle Lurnisse betala så han tog upp sin sedelbunt men visste ju naturligtvis inte hur mycket han skulle lämna fram, vänta så skall jag hjälpa dig sa Maj och räknade av rätt summa från Lurnisses sedelbunt. När allt var inne i bilen så började de att åka tillbaka mot Högbostället, Lurnisse började alltmer att gilla bilen som fortskaffningsmedel, bekvämt var det och snabbt gick det enda nackdelen för en Dackenäsa var lukten. Får väl vänja mig tänkte Lurnisse, tror allt att jag skall fråga Torste om han inte kan lära mig köra den.

Hemkomna och när de hade lastat ur sina handelsvaror på Högbostället så kom det en stor röd bil farande, de nyanlända Dackemännen tog omedelbart skydd och började att leta efter sina svärd som de hängt av sig när de skulle börja jobba. Ur bilen klev Sven från Träbröderna och sade ”hej Torsten” vad behövde du hjälp med”. Kom med nu här sa Torsten och tog Sven avsides, jag har fått inneboende det är några som har bott ute i skogen och lyckats hålla sig utanför civilisationen sedan 1900-talets början minst, kunde ju inte säga att det var Nils Dackes män från 1500-talet för då hade det nog inte räckt med äldreboendet utan förmodligen blivit dårhuset i stället. Och det kommer flera om någon vecka och nu skall vi bygga om vagnslidret till sovalkover åt dom, totalt för 30 stycken samt fräscha upp Lillstugan åt mig för där skall jag bo. Och de behöver en arbetsledare då de inte har en susning om vare sig byggnadsteknik eller verktyg, fråga dom om cc 60 och de ser ut som fiollådor i ansiktet som exempel. Det var då jag tänkte på dig för du är ju en hejare på att ta folk så det är möjligt att det kan gå med din hjälp. Vi går och tittar på vagnslidret sa Sven, Inkomna så sade Sven , varför i jösse namn har du dragit in ett helt stenröse här Torsten? Jo ljög Torsten jag tänkte ha det som armering i betongen om vi måste gjuta upp ett golv. Vi får se sa Sven men vi får börja med att göra ett hygien och tvättutrymme med infiltrationsanläggning mot norra gaveln för att sedan fortsätta med förslagsvis två samlingsrum med sittmöbler, minikök, kyl och TV. Sedan bygger vi en korridor med 15 sovalkover med fönster, garderobsvägg och plats för ett lite skrivbord på varje sida. Blir det bra tror du Torsten? Låter kanon men vad tror du att vi hamnar kostnadsmässigt?  Ja nu vet jag ju inte vad din arbetskraft duger till men det kommer nog inte att gå så fort inledningsvis men låt mig åka hem och rita på det här så skall du få ett pris mellan tummen och pekfingret av mig. Förresten innan jag åker vill jag säga hej åt dina naturkompisar, Torsten ropade på Klokivar och sade till honom att ropa på sina kamrater som låg och tryckte i terrängen, med visst motstånd så kom en efter en fram till Torsten, Sven och Klokivar. Det här är Sven från Träbrödern sade Torsten och han kommer att vara er arbetsledare och vägledare under ombyggnadsarbete, Sven gick runt och handhälsade på alla Dackemännen som blygt tittade ner i backen och muttrade goddag. Inte speciellt framåt men stadiga och kraftiga handslag så det kan nog bli något bra av det här tänkte Sven. Sven tog sin skåpbil och åkte hem för att rita och räkna på Torstens byggprojekt.

Torsten hade funderat på vad som Dackemännen möjligtvis skulle kunna utföra utan att det blev helfel och tänkte att rödfärga Lillstugan borde väl gå bra. Sagt och gjort Torsten tog fram penslar och rödfärg och sade till Klokivar att han ville ha tre av Dackemännen för att måla Lillstugan, de övriga fyra skall bära ut stenen igen från vagnslidret. Torsten öppnade en färgburk, rörde om färgen och visade hur målningen skulle gå till, börja uppifrån och måla inte på det vita runt fönstren sa Torsten och lämnade sin pensel till en av Dackemännen och varsin färgburk och penslar till de andra två. Skall hämta en stege till gavelspetsarna sa Torsten och gick iväg för att hämta en stege. Dackemännen målade på. I början så stänkte det väl färg både här och där men redan efter en kort stund så hade kommit underfund med att inte ta mera färg i penseln än den klarade av att binda. De övriga bar ut stenen från vagnslidret och fattade inte ett dugg då de nyss hade burit in den. Klockan gick och när Lillstugan fått ny rödfärg så ropade Maj att nu är det middag så välkomna in. Alla släppte det de hade för händer och gick in i köket för att sätta sig till bords. Stopp där ropade Maj, först måste ni tvätta era händer, det står en balja med varmt vatten i utanför köksdörren och handdukar att torka sig på finns det också så varsågoda att gå ut och fixa till er. När Dackemännen kom in så fick var och en visa sina händer för Maj för att få ett godkännande innan de satte sig till bords. Varsågoda sade Maj i dag får ni fläskkotletter med stekt potatis och grönsaker, hoppas att det skall smaka, det finns öl  eller mjölk att dricka till. Alla åt och tyckte att det smakade väldigt bra om än lite kryddstarkt för Dackemännens smak. När alla var färdiga så sade Klokivar, som redan hade lärt sig lite nutidahyfs, att nu säger vi tack till Maj för maten och alla Dackemännen sade artigt tack till Maj, så även Torsten som tyckte att hon var en väldigt bra husmor, maten var av en helt annan klass än när han själv hade stått för kokkonsten. Ivar sade Maj tror du att jag kunde få hjälp med disken av ett par av dina män, Visst sade Klokivar och hade knappt uttalat sista stavelsen förrän Lurnisse anmälde sig frivilligt, då han hade upptäckt att han trivdes i Majs sällskap, du får också mina tre rödfärgande män så kanske de blir helt rena om händerna efter rödfärgningen sa Klokivar . Men först så serverar jag kaffe i salongen om ni går in och sätter er där sade Maj. Vilken service tänkte Torsten så här bra har jag inte haft det sedan Tekla levde. Maj gick runt och serverade kaffe och Torsten, Klokivar, Lurnisse och alla Dackemännen bara njöt där de satt tillbakalutade i Torstens salong. Efter att de språkats vid en stund sa Maj, kom nu pojkar så skall vi ta hand om disken, jag visar er hur det skall gå till och sedan får ni ta över medan Lurnisse och jag torkar disken. De tre Dackemännen byttes om i diskbaljan och efter lite inkörningsbekymmer så lärde de sig snabbt att få disken ren och fin utan att slå sönder en enda pryl. Lurnisse och Maj torkade disken och staplade tallrikarna i fina staplar som de sedan ställde in på sin plats i köksskåpen. Nu sa Torsten skall jag ta er med ner till min sjö där ni kan bada av er, det friskar alltid upp sa Torsten. Torsten hämtade ett antal handdukar och allihop traskade iväg ner till Näckrossjön. Sådär sa Torsten nu är det bara att ta av sig kläderna och hoppa i sjön, Först i var faktiskt Torsten som klev ut i vattnet och började simma ut i sjön, Dackemännen såg förundrat på och tänkte vi går väl ut vi också så kanske även vi flyter, men icke de försvann en efter en under vattenytan men kom upp igen lika fort och nu om möjligt ännu mera förvånade över Torstens förmåga. När alla badat färdigt så vidtog promenad tillbaka till Högbostället.. Hemma igen så började solen att sjunka ner mot horisonten så det var dags för alla på Högbostället att ta kväller., även Maj som tittat på TV stängde av och gick in till sin sovkammare och efter bara en stund så hördes rytmiska snarkningar från Dackemännen på höskullen.

Måndag och några fina höstdagar står för dörren så det är bara att njuta hälsar Björn Friherre af Eketorpet

Och så en liten historia som avslutning……………

På den tiden Ryssland hette Sovjet:
- Hur trivs ni här?
- Man får inte klaga.
- Vad är nackdelen, då?
- Man får inte klaga

Efter en dags ritt kom Dackes lilla trupp fram till lägret vid skogsgölen, de hade hela dagen lagt ut kvidstspår åt Nils Dacke tills han kommer efter med huvuddelen av sin ledarstyrka. Men vad Dackemännen inte visste när de slog läger var att det hade hänt saker på Högbostället. Handlarn i affären där Torsten; Klokivar och Lurnisse hade varit och handlat hade ringt Socialkontoret och sagt att nu hade Torsten på Högbostället slagit sig ihop med ett par kriminella typer, ja de såg i alla fall så ut, och vem vet de kanske lurar av honom hela hans förmögenhet. Torsten var nämligen känd i bygden som en mycket förmögen man.

På Socialkontoret började kvarnarna att mala, Socialsekreterare Maj som varit med hos Torsten senast rådfrågades om Torstens mentala status och hon sade att han med hänsyn till ålder och boende borde han tvångsomhändertas och placeras på äldreboendet. Men med tanke på vad som hände senast och att han har som ovana att skjuta skarpt på myndighetspersoner så krävs det list för ett sådant ingripande. Det uppdraget blir ditt sade Socialchefen till Maj. Lika bra att handla medan järnet är varmt tänkte Maj som också såg sin chans till revansch på Torsten. Tog sin kommunbil och åkte till ortens Läkarmottagning och informerade Doktor Frisk om situationen, ta det starkaste du har för det gäller att få honom lugn och medgörlig, vi skyller på att det gäller en allmän vaccination mot svininfluensa för med ärlighet och våld kommer det inte att gå. Doktor Frisk och Maj började köra upp mot Högbostället, när Torsten fick se kommunbilen i köksfönstret tänkte han, nått nytt jävelskap på gång och så hämtade han älgstudsaren, en Winchester Modell 70, och gick ut på trappan. Har jag inte varnat er tillräckligt ropade han och vad fan gör Doktor Frisk här? Jo sa Doktorn det är så att vi åker runt och vaccinerar alla som har fyllt 65 år mot svininfluensa och nu har vi kommit till dig Torsten. Sån skit biter inte på mig sa Torsten så ni kan vända om med outrättat ärende nu på momangen. Ja men jag skall säga Torsten, sa Doktor Frisk, att om influensan skulle drabba han så är det kyrkogården som väntar. Skit tänkte Torsten mina Dackevänner ska ju komma hit och då vore det ju inte så kul om de hittade mig på kyrkogården, ja va fan du får väl vaccinera mig då men lämna den där socialskökan vid bilen. Doktor Frisk knallade fram till Torsten och bad honom vänligt att lägga undan älgstudsaren och dra ner byxorna och lägga sig på kökssoffan. När Torsten kommit tillrätta med byxorna nere så tog Doktor Frisk fram sin spruta och satte den i skinkan på Torsten, så där då var det klart sade Doktor Frisk men ligg gärna kvar en stund för man kan eventuellt bli lite yr av vaccinet. Doktor Frisk gick ut på trappan och vinkade till Maj att allt var klart. Maj klev in i köket och sade till Torsten som låg på kökssoffan, nu skall vi ut och åka en sväng förstår du. Jaha sluddrade Torsten och brast ut i ett gapskratt, bäst att jag reser på mig då vilket inte gick så bra då han var alldeles lealös. Doktor Frisk och Maj fick ömsom bära ömsom släpa Torsten till bilen och när de väl fick in honom så slocknade han som en stock. Skall bara gå och låsa igen huset sade Maj sedan åker vi. Maj körde raka väggen till äldreboendet där Torsten bars in i ett rum och låstes in för säkerhets skull, Doktor Frisk skrev ut ett recept med lugnande som Torsten skulle ha om han, vilket var troligt, blev stökig. Maj sade, jag kommer tillbaka i morgon för att se hur det går, åkte hemåt och myste för sig själv, tänk att till sist fick jag gubbtjuven till äldreboendet i alla fall. När Torsten började att vakna till så tänkte han ,var fan är jag någonstans och snubblade upp för att gå ut och upptäckte då att dörren var låst, angrep då dörren med både händer och fötter, så det dröjde inte länge förrän det kom två vitklädda bastanta damer och sade att nu får det var nog det är dags att du tar din medicin, ta vad för nått sa ni sa Torsten, det här sa damerna och räckte fram ett piller och ett glas vatten. Använd din list nu tänkte Torsten och tog pillret och vattnet och svalde vattnet, pillret däremot låg under läppen. Går och lägger mig en stund sa Torsten till damerna vilka svarade, bra Torsten. Så fort damerna försvunnit så tog Torsten pillret och stoppade det i en blomkruka i fönstret. Liknar minsann äldreboendet men hur har de fått hit mig minns inte ett förbannat dugg faktiskt, det sista jag kommer ihåg var något om en vaccination mot svininfluensa. Inget annat än att hålla god min så länge för kommer tid kommer råd tänkte Torsten. Middag serverades, någon jävla grönsakssoppa och ingen snaps, ett lågvattenmärke utan like, här blir jag inte gammal tänkte Torsten. Efter en stund kom damerna tillbaka och sade att nu var det dags att gå och lägga sig, kan han klä av sig själv eller ska vi hjälpa honom frågade damerna. Jo nog kan jag de men det kanske blir trevligare om ni klär av mig sade Torsten och log lite i smyg. Inbilla dig inget sa damerna för nu låser vi för natten och du får se till att komma i säng själv, toaletten är dörren med ett stort blått klot på sade de och låste in Torsten för natten.

Vid skogsgölen gjorde Dackemännen detsamma utan en aning om Torstens öde. När solen gick upp vid skogsgölen satt Dackemännen redan till häst färdiga att ge sig iväg den sista biten fram till Högbostället. På äldreboendet blev Torsten väckt med gröt och några ynkliga mackor vitt bröd. Tror att jag flyttar i dag tänkte Torsten men det gäller att invänta rätt tillfälle. När Klokivar ocjh Lurnisse och de övriga Dackemännen red upp framför Högbostället så tänkte Klokivar, vad öde det verkar och dörren som alltid brukar stå öppen är stängd. Klokivar satt av hästen och gick och kände på dörren som var låst, märkligt  sade Klokivar jag kan inte påminna mig att dörren var låst nån enda gång när vi var här sist. Då Nils Dacke inte är här så tar jag befälet sa Klokivar, sitt av och sök igenom hus och närområdet efter Torsten, en man något längre än vad vi är och med mycket mindre hår förmodligen klädd i blå byxor och stövlar. Samtliga Dackemän satt av och begav sig runt för att leta efter Torsten. Efter någon timme så konstaterade Klokivar att någon Torsten inte fanns på Högbostället, i varjre fall inte ovan jord.

Samtidigt på äldreboendet fick de intagna besked att i kväll så skulle middagen serveras i trädgården och Maj från Socialkontoret skulle komma och berätta om höstens utflykter och Kyrkokören skulle komma och sjunga. Blir väl trevligt sade Föreståndarinnan och log inställsamt mot de gamla. Trevligt och trevligt tänkte Torsten men en förträfflig chans att försvinna och återvända till Högbostället, nu gäller det att hitta på en plan för mitt försvinnande medan tid är. Torsten gick in på sitt rum och började planera sitt eget försvinnande från äldreboendet Ljuva Rosengården.

Klokivar funderade, känner ju inte en käft i nutiden förutom Torsten. Så vem skall vi fråga om de vet något om Torsten, ja kanske handlaren där vi var med Torsten och handlade det är i alla fall värt ett försök. Klokivar kommenderade ”till häst och stridsformering”. När alla var på plats så bar det av i galopp vägen ner. Från andra hållet kom Kungliga Postverkets representant i sin postgula bil i färd med att avsluta dagens tur hos Torsten på Högbostället. När han kom runt en kurva så dök det upp hästar på hela vägen och med några vildar på ryggen så det blev lingonriset för Postverksrepresentanten. Satt därute i terrängen och nöp sig i armen för att se om han drömde eller ej. Tydligen inte då smärtan var uppenbar, Om det inte vore omöjligt så skulle jag tro att det var Nils Dackes män som kom farande med tanke på mina gamla historiekunskaper, men det finns ju inte på kartan ens tänkte Postmannen. Klokivar och hans män galopperade fram mot ortens affär, framme så blev det stopp i ett stort dammoln, Klokivar och hans män satt av och stormade in i affären, Klokivar fick se handlaren själv och drog sitt svärd och satte spetsen på hans hals och frågade ”vad vet du om Torsten på Högboställets försvinnande” Inte ett dugg kom det blixtsnabbt från handlaren. Men Klokivar, som kunde läsa av människor, såg genast att det var något som inte stämde. Du talar inte sanning sa Klokivar och ökade trycket på handlarens hals, nä när jag nu tänker efter så tror jag att Socialkontoret har tagit honom till äldreboendet Ljuva Rosengården. Och var ligger den sa Klokivar, om ni tar vägen bort över här så är det första stora vita huset på vänster sida. Och vad är vänster sa Klokivar, peka för böveln. Handlarn som var rejält uppskrämd pekade ut på vilken sida Ljuva Rosengården låg. Klokivar och hans män satt upp och red iväg i sporrsträck mot Ljuva Rosengården.

Samtidigt på äldreboendet Ljuva Rosengården så dukades det upp till middag, fisk och potatis och till efterrätt ostkaka. Kyrkokören var uppställd och Prästen slog an ton och de började sjunga. Torsten fick sin fisk och potatis, jävla industrifisk tänkte Torsten när det finns så gott om fisk i sjön därhemma. Socialsekreterare Maj gjorde sig klar att informera om höstens utflykter när plötsligt nio hästar med ryttare kom störtande över häcken och in i trädgården, Prästen och halva kören svimma, Maj sjönk ner på sin stol likblek i ansiktet medan de gamla applåderade för de trodde att det också ingick i föreställningen.

Klokivar fick se Torsten och Torsten Klokivar. Torsten sken upp och tänkte ”hallejulia än är inte undrens tid förbi”. Hoppa upp bakom mej sa Klokivar för du skall hem till Högbostället igen. Förresten vem var det som såg till att du hamnade här, Jo hon där borta sa Torsten var en av dom och så pekade han på Maj. Lurnisse sa Klokivar hämta upp människan och Lurnisse red fram och fick ett stadigt tag om midjan på Maj och slängde upp henne framför sig på hästen i dubbelvikt tillstånd. Mot Högbostället kommenderade Klokivar och både hästar och Dackemän försvann samma väg som de kommit. När Postmannen, som var på promenad hemöver, fick höra hovslag av hästar så kastade han sig handlöst ut i terrängen tills han stöp bakom ett vindfälle lagom för att se ett antal hästar försvinna i ett dammoln. Begriper inte ett dugg sa Postmannen, förresten tror jag att jag säger upp mig. Framme vid Högbostället  så tog Klokivar med sig Maj in i köket och sa ”ta nu den där svarta apparaten och ring upp din chef och säg att du tar ledigt på obestämd tid” och här i sovkammare innanför köket skall du bo, eventuella rymningsförsök kommer att bestraffas och då jag känner till straffet skulle jag nog  rekommendera att du avstår.

Återkommer i morgon med arbetsuppgifter åt dig sa Klokivar och gick ut till sina män igen. Ni som skal hjälpa till med byggjobbet här sover på höskullen och ni har också ansvaret för vakten i natt så att inte vår lilla Socialsekreterare får för sig att rymma. Jag och Klokivar sover tillsammans med Torsten här i huset. Vi ses här i morgon vid soluppgången för att bestämma våra arbetsuppgifter. Önskar alla en natts god sömn sa Klokivar och tog med sig Lurnisse och Torsten in i huset.

Om några timmar är det helgledigt igen för ekorrshjulsspringarna, hoppas ni får en fin helg hälsar Björn Friherre af Eketorpet.

Och så veckans sista knorr………………….

En dag kom det in en ung dam på apoteket. Hon gick fram till disken och väntade på sin tur.
När det väl var hennes tur frågade hon expediten om de sålde kondomer i stor storlek.
"Ja, det gör vi. Vill damen köpa några?"
"Nej, men går det bra om jag står kvar här och väntar tills någon gör det?

Torsten vaknade till en ny dag pigg som en bättre mört. När han lagt sig i går kväll hade han funderat  på sitt beslut någon kvart eller så, sedan hade han bestämt sig och sovit som en stock hela natten. Nu rumstrerade han om i köket för att laga till frukost, av Klokivar och Lurnisse syntes inte ett spår en gång fast klockan började dra sig mot åtta. Torsten satte på, äggkastrullen och laddade kaffebryggen. Precis när äggvattnet kokade upp så hörde han något i farstun och Klokivar och Lurnisse klev in i köket. Tur att Nils Dacke inte är här för då hade vi fått en rejäl uppsträckning, sova till långt in på förmiddagen går verkligen inte ann fast å andra sidan så sov vi så gott på din höskulle Torsten så det är knappast sant. Bra sade Torsten för nu skall vi äta frukost och jag skall tala om mitt beslut för er. Torsten slog upp kaffe åt alla runt frukostbordet och sade varsågod samtidigt som han tog fram äggen till bordet. Dackemännen lät sig väl smaka även om det var en del som var nytt för dom på frukostbordet. Klara med sin frukost så dukade Torsten av och slog upp ytterligare en koppkaffe åt sig själv och sade ”ni fåt ta över Högbostället som Högkvarter åt Nils Dackes Dackemännen”. Jag skall även upprätta ett testamente där jag testamenterar Högbostället till dig Klokivar, testamentera betyder att när jag har gått hädan så är du ägare till Högbostället,. Telkla och jag fick aldrig några barn och alla mina syskon är borta och då skulle allt mitt slit och hela egendomen hamna hos Allmänna arvsfonden och det känns inte alls kul så det var en jädrans tur att ni kom hit. Det finns dock ett par villkor, era hästar, ett trettiotal sa ni väl, skall jag sköta om utan inblandning från någon och ni skall hålla med kock eller kokerska som ser till att det alltid finns mat till alla på bordet. Jag kommer att flytta tillbaka ut till Lillstugan så ni får ta över det här huset och i vagnslidret kan ni säkert bygga logement till de som inte får plats här inne. Och sist men inte minst när jag lämnar in för gott skall ni begrava mig bredvid Tekla som ligger begravd ute på den där ”ön” ni ser i hästhagen, fick tillstånd av länsstyrelsen att ha våra gravplatser där. Skall visa er den exakta platsen vid tillfälle, ingen präst skall det vara utan bara gräv ner mig och säg några ord om ni vill. Men innan vi är där så hoppas jag att jag kan hjälpa er att anpassa er till 2000 talet, för ni skall veta att det är inte lätt att förflytta sig femhundra år framåt i tiden för det har nämligen hänt en hel del på den tiden. Tack Torsten sa Klokivar det glädjer oss att vi kan få slå oss ner här hos dig på Högbostället och dina vilkor skalll jag personligen se till att de uppfylls helt och fullt. I morgon bitti rider vi tillbaka till Nils Dacke och meddelar honom det glädjande beskedet att vi har hitta en ny plats till hans högkvarter sedan kommer vi tillbaka om några dagar med ett antal män för att börja ombyggnaden av vagnslidret till logement. Nils Dacke kommer lite senare då det tar ett slag att bryta Högkvarteret och hemförlova ett antal stridsmän till beredskap i hemmet vilket är det status de flesta stridsmän har i dag med undantag för de Dackemän som har  ledarfunktion i strid. Bra sade Torsten jag skall nu börja att sköta om era hästar så ni kan ta och fixa till här i köket under tiden. Fixa till och fixa till sade Klokivar vore det hemma i lägret så slängde vi bara ut skiten men här i nutiden så är det helt annat som gäller. Jag vet sa Lurnisse jag såg hur Britta gjorde när hon var här och lagade middag, så Lurnisse öppnade kran vid diskbänken och satte i proppen i avloppet och sade, kom hit med grejerna nu. Klokivar plockade av bordet och slängde alltsammans i Lurnisse diskho. Lurnisse rörde om lite bland grejerna för att sedan plocka upp dom i stället på väggen som han sett Britta göra. Värst var det att få upp brödlimpan som blivit lite lös och svårhanterlig, osten och korven var det däremot inga problem med. När Torsten kom tillbaka från stallet så tittade han fundersamt på sitt diskställ och sade, precis som jag sa i morse ni har mycket att lära för att klara ett liv i nutiden, för i diskstället skall det bara vara koppar, fat och bestick medan maten  som vi åt  till frukost skall in i kylskåpet sade Torsten och pekade på kylskåpet. Nu får vi ta och ge det där som legat i blöt i diskvattnet till hönsen så får jag skaffa hem nytt tills i morgon, förresten ni skall få följa med till affären så ni får se hur det går till att handla. När förmiddagskaffet var urdrucket så gick Torsten ut till ett uthus på gården och körde ut en gammal Volvo PV, Klokivar och Lurnisse visste inte om de skulle springa till skogs eller på skithuset. Kom nu sa Torsten så skall vi åka iväg till affären, efter en hel del problem så lyckades Torsten få in båda två i bilen. När han skulle sätta på dom säkerhetsbältena blev problemen om möjligt ännu större, Klokivar, som satt fram får ut ur bilen och skrek att binder fast mig gör du så fan heller och Lurnisse som redan satt fast gastade som en stucken gris. Torsten lyckades lugna ner dom och förklarade att i Sverige i nutiden måsta man ha säkerhetsbälte när man skall åka bil för att inte skada sig om det händer någon olycka. Tänk om det skulle vara så även när man rider sade Klokivar då skull det säkert ha motsatt effekt, tänk bara om hästen skenar och du sitter fast och får första bästa trädgren i skallen, då är det allt bättre att ramla av hästen. Kan så va sa Torsten men nu åker vi och samtidigt gav han Volvon lite gas och de rullade i väg. När Torsten hade fått i trean på Volvon hade det utan svårighet gått att stoppa in en hel höna i truten på både Klokivar och Lurnisse. De fick inte igen mun förrän Torsten stannade vid ortens butik och sade åt dom att ta av sig säkerhetsbältena och komma ut. Klokivar tog fram sin kniv och gjorde sig redo att skära sig loss från fångenskapen då Torsten ropade stopp, stopp det finns ett spänne som går att öppna vänta bara lite så skall jag visa er. När alla var fria från säkerhetsbältena och ur bilen så gick de in i affären, Torsten tog en korg och började att plocka i det ena efter det andra i korgen. Till sist så sade Torsten att nu tror jag vi har allt så nu skall vi gå till kassan och betala. Klokivar plockade upp sakerna i en ränna där botten rörde sig precis som vattnet i en bäck och i slutet satt en kvinna och drog sakerna över en skiva och för varje sak så pep det till. När alla saker hade pipit färdigt så sade kvinnan ” det blir 178,60” och Torsten tog upp ett par lappar ur ett läderfodral som han hade i fickan och lämnade till kvinnan och fick några runda saker tillbaka. Fattar inget sa Klokivar, förstår det sa Torsten så som du förstår har ni mycket att lära. Med viss skepsis så tog de båda Dackemännen plats i bilen igen och spände fast sig, hemresan var behagligare då de inte var lika rädda som när de åkte till affären, kunde till och med njuta lite av allt de såg och imponeras av hur snabbt det gick jämfört med häst. Hemma så packade Torsten upp alla varorna på köksbordet och sade till sina vänner att nu skalla ni få lära er att sortera varorna så att de hamnar på rätt plats. På allt som vi har köpt som det står kylvara på skall placeras i kylskåpet som är det där skåpet sade Torsten och pekade på kylskåpet, de andra varorna skall vi ställa in i det här skåpet  sade Torsten och öppnade ett skåp över spisen. Klokivar och Lurnisse hade svårt att ta till sig allt nytt så de sade ”vi går ut och ser till hästarna inför morgondagen". Jag tror inte att Nils Dacke har insett vad som väntar honom i nutiden sa Klokivar för själv så känner jag mig rejält bortkommen och utan Torsten så hade det gått käpprätt åt skogen för oss det är jag övertygad om. Efter middagen så gick Dackemännen till höskullen för att sova inför morgondagens ridtur hem till Högkvarteret och Nils Dacke. Skall vi överraska Torsten med att laga till frukosten i morgon bitti sa Lurnisse, ja varför inte sa Klokivar men då är det bäst att vi ser till att vakna tidigt. Så fort det ljusnade ute så vaknade Lurnisse och väckte Klokivar och sade nu skall vi gå in till Torsten och försöka oss på att laga till frukost. Bröd, pålägg och bestick var inget problem då de sett hur Torsten hade gjort, däremot att få fart på spisen och äggkastrullen var mera tur än skicklighet och kaffebryggen gick de totalt bet på. När Lurnisse tyckte att äggen hade kokat nog så sade han till Klokivar att gå och se om Torsten var vaken, Klokivar gick in till Torsten och sade att nu är det frukost, det var tidigt sa Torsten klockan är bara fem på morgonen. Om klockan är fem eller något annat har ingen betydelse för det är i alla fall frukost nu så kom ut i köket med dig. Torsten fick ju förstås se till att kaffebryggen kom igång men när kaffet var klart så började de att äta, äggen har nog kokt lite länge sa Torsten för de skall inte vara gröna utan gula, i övrigt har jag inget att anmärka på så för att vara första gången får ni godkänt. När alla var mätta och belåtna så gick Klokivar  och Lurnisse ut till stallet och sadlade sin hästar och gjorde sig klar at ge sig av. Torsten kom med matsäck i form av mackor och några öl i en ryggsäck som han såg till att Lurnisse fick på sig. Dackemännen vinkade adjö till Torsten och sade vi ses snart igen för att sedan rida in i skogen med kurs söderut för att ta sig tillbaka till Dackelägret.

Ny vecka att glädjas åt och njuta av hälsar Björn Friherre af Eketorpet.

Och så var det bara…………………..

En morgon när prästen skulle gå till jobbet hittade han en DÖD GRIS vid sidan av vägen. Han ringde polisen och berättade om den döda grisen..
Då sa polisen lite stöddigt: - Jag trodde att Ni tog hand om de döda?
Prästen fann sig snabbt och svarade då:
- Ja det gör vi, men vi ringer alltid deras anhöriga först

Hej från Dackeland!

Torsten satte sig tillrätta för att börja sin berättelse då han plötsligt sade ” innan jag börjar för det kommer att ta en stund måste vi ta hand om era hästar” så Klokivar, Lurnisse och Torsten gick ut för att ta hand om hästarna. Granna hästar ni har sa Torsten medan Klokivar och Lurnisse sadlade av hästarna. Kom sa Torsten skall jag visa er sadelkammaren och sedan släpper vi hästarna i hagen mot storskogen där finns hur mycket bete som helst. Torsten hämtade hästarna och ledde dom bort till hagen, tog av dom huvudlaget med betsel och tyglar och släppte dom lösa i sin hage. Nu går vi in så skall ni få höra Torstens historia sa Torsten. När de kom in så öppnade Torsten dörren till ett nytt rum och bjöd Klokivar och Lurnisse att slå sig ner. Mäklig tid tänkte Klokivar inte nog med att man skall ha en sadel att sitta i på hästryggen det skall också vara något att sitta i även när man är inne och i det samma sjönk han ner i en av Torstens fåtöljer. Jo så här är det började Torsten, jag har byggt upp Högbostället från grunden, köpte marken av Kronan för länge sedan för vad i dag är en spottstyver men vid det tillfället var det mycket pengar. Byggde först lillstugan som ni ser där borta sa Torsten och pekade på ett litet hus genom fönstret, sedan fortsatte jag med de övriga husen här efterhand och i mån av ork. Gifte mig sedan med Tekla i Kvarnbacken som ligger någon mil härifrån. Tyvärr är Tekla borta sedan elva år tillbaka och jag är numera ensam här på gården. Men på den tiden då det begav sig så började Tekla och jag med hästavel, vi födde alltså upp hästar, som mest hade vi över fyrtio hästar här på gården och med stallplatser åt alla. Sålde många hästar så affärerna gick bra, köpte en travhäst för en del av pengarna, inga billiga hästar kan jag lova jämfört med de nordsvenskar som vi födde upp. Travaren var relativt lyckad så den betalade sig ganska snabbt för att  sedan ge vinstpengar tillbaka ett antal år. Så Tekla och jag levde ett gott liv här på gården och om det någon gång behövdes förstärkning i kassan så kunde vi gå bort till bäcken som rinner i kanten av hagen där era hästar går för där finns det guld, bara att ta fram vaskpannan så får man lätt ihop en hundra tusen om dagen. Men guldfyndigheten har jag inte och skall heller aldrig missbruka utan får ses som en reserv när det finns ett  motiverat behov av pengar till något som är viktigt, typ köpa kommunhuset och slänga ut alla kommunpamparna på bar backe. Nåväl, när Tekla hade lämnat jordelivet så fortsatte jag med att föda upp nordsvenskar ända tills det en dag dök upp en slipsstrypare från kommun och sade att jag var för gammal och kunde inte sköta mina hästar längre, vilket var lögn och förbannad dikt, så de skull tas i beslag och säljas på auktion på grund av vanvård hade slipsstryparen mage att säga. Det var då jag kom på kant med samhället, för sinnet rann ifrån mig och jag tog fram bössan och satte en hagelsvärm i ändalykten på slipsstryparen, han hoppade omkring och gasta som en galning och skrek att nu låg jag risigt till innan han kom in i sin bil och försvann i rasande fart. Kan nog se att han fortfarande är lite baktung när jag möter honom så alla blyhagel fick de nog inte bort ur ändan på honom. Gick väl ett par dagar så dök det upp poliser med uniformer och allt tillsammans med 8 stora djurtransportbilar och bara lastade alla mina hästar och åkte i väg, försökte även ta mig för våld mot tjänsteman men jag ljög lite och sade att jag handlat i nödvärn då slipsstryparen trots min uppmaning inte lämnade min mark och att jag därför var tvungen att ta till kraftigare metoder för att bli av med honom. Mina fina hästar såldes sedan på auktion och jag fick en check på 120 tusen kronor med posten, man hade dragit av åtta tusen för sveda och värk på slipsstryparen. Har fortfarande inte löst in checken den ligger kvar i skrivbordslådan och får nog så göra. Livet utan hästar kändes ganska tomt och ilskan på kommunpamparna blev bara värre och värre, Det gick så långt att jag började att småjävlas med dom. Åkte runt om nätterna och stoppade hästskit i deras brevlådor och strök trätjära på dras yttertrapport, misstänkt blev jag allt så poliserna och jag blev väldigt bekanta då de for här både nu och då men dessbättre utan några bevis mot mig så de fick vända om med oföruträttat ärende. Nästa påhopp var när det återigen dök upp kommunfolk, den här gången tre stycken för säkerhets skull, två damer och en herre. Då mitt rykte som skjutgalen gubbe tydligen nått deras öron så hälsade de artigt och undrade om de fick komma in för en pratstund, kan väl gå för sig sa jag och anade redan då ugglor i mossen. Vi slog oss ner alla fyra vid köksbordet, där vi drack kaffegök när ni kom, och de började ge mig komplimanger för hur vackert jag bodde och undrade om det inte var lite ensamt, jodå sa ja speciellt sedan ni tog mina hästar, men man vänjer sig ju även om det har tagit tid. En av damerna tog nu ton och sade att jag med tanke på min ålder, ja jag fyller 87 i år, nog hade svårt att att hand om både mig själv och gården så de hade nu berett en plats åt mig på kommunens äldreboende, eller som de gamla säger, dödens väntrum, så om jag ville kunde jag få flytta in nästa månad. Men det ville Torsten inte, ursäktade mig och sade att jag skulle se över mina tillgångar för det för väl inte gratis att bo där förstår jag, hämtade älgstudsaren snabbt som öga och ut i köket. Brände två skott genom taket, ni kan se kulhålen fortfarande, och skrek försvinn förbannade kommunråttor annars så skall jag skadskjuta er å det värsta. Oj vilken fart det blev på kommunråttorna, damerna tappade tre skor och herrn sin dokumentportfölj under språngmarschen till bilen. Sedan dess har kommunen med jämna mellanrum trakasserat mig med sina besök här så det var därför jag sköt på er när ni kom även om det knappast är troligt att kommunspringarna kommer till häst nu för tiden. En intressant berättelse även om en del ord och uttryck var främmande för oss med rötter i 1500-talet, men så mycket förstod jag sade Klokivar att vi är av samma skrot och korn fast i från skiljda århundrade. Nu är frågan om du Torsten kan tänka dig att vi, ett tjugotal av Nils Dackes närmaste män, kan få ta din gård till vårt högkvarter. I utbyte kommer du att få ett trettiotal hästar på gården igen och vi kan nog lova att några, kallade du dem slipsstrypare, inte kommer att besvära dig mera. Mat och sällskap kommer vi också se till att du får och om vi på sikt får möjlighet att betala något för att vi får vara här så skall vi självklart göra det också. Nå vad säger du Torsten sa Klokivar och tittade på Torsten, måste nog sova på saken sa Torsten men i morgon bitti till frukosten skall ni få mitt svar. Nu skall vi först laga till oss en riktig middag innan det är dags att ta kväller och gå och lägga sig. Jag skall ta och ringa till Britta i Nerstugan ochn höra om hon inte kan komma och laga oss en riktigt god middag, Torsten gick fram till en svart mojäng  och lyfte på en del från apparaten och satte den till sitt öra och började prata och både Klokivar och Lurnisse hörde att det pratade i mojängen och började mer och mer att se ut som torrträd i nyllet. Torsten frågade om Britta hade tid att komma över till Högbostället och laga middag åt Torsten och ett par vänner till honom, ja det skulle nog gå bra sa Britta jag är hos dig om någon timme. Vänta förresten sa Torsten så skall du få hälsa på min vän Ivar, Torsten vinkade till sig Ivar och satte mojängen för hans öra och då hörde Ivar, "hej på dig Ivar hur har du det".  Klokivar blev knäpptyst och ögonen såg ut som ägg färdiga att ramla ur skallen på honom då Britta sade hallå är du där men det enda Klokivar fick fram var ett ooohhh. Torsten tog hand om telefonluren som mojängen var men det kunde ju inte Dackes män från 1500-talet ha en susning om. Inte så pratsam din vän Ivar sa Britta men nu skall jag göra mig i ordning för att att mig upp till dig. Torsten dukade i finrummet med tallrikar bestck,, glas och snapsglas medan Klokivar och Lurnisse gjorde stora ögon inför det de fick se. Britta dök upp och Klokivar och Lurnisse hälsade artigt på henne och talade om vad de hette men de strök sina Dacketillmälen så de blev precis som när de träffade Torsten Ivar och Nils. Britta donad runt i köket och efter en stund så sade hon att nu är middagen serverad. Klokivar och Lurnisse tittade hur Torsten betedde sig och försökte så gott det gick att göra på samma sätt. Britta serverade ungsstekt gädda med kokt potatis och till det hade Torsten tagit fram öl att dricka. Det var ett elände för både Klokivar och Lurnisse att försöka få i sig något med redskapen som Torsten åt med då de var vana att äta med fingrarna. Ölet var nog snäppet bättre än mjöden hemma hos Dacke, fisken var också god men med väldigt stark smak för 1500-tals gommar. Torsten tog fram en flaska med, ja det kunde varit vatten, men det var det inte och slog upp i de små glasen på bordet, höjde sitt glas och sade skål och välkomna till Högbostället. Redan nu hade Klokivar och Lurnisse fattat att sade någon skål så gällde det att drick fort som fan, sagt och gjort båda två tömde sina glas och kände det som en mindre skogsbrand i halsen. Men påfyllning följde och efter några påfyllnigar så började det kännas riktigt behagligt och både Klokivar och Lurnisse glömde gång på gång att det var redskap som gällde när man åt Brittas gädda och använde fingrarna i stället vilket gav Torsten anledning att påpeka att nu är vi i nutid och inte hos Nils Dacke på 1500-talet så ni får försöka att anpassa er till de seder och bruk som gäller här. Skall vi verkligen sade båda två men ett glas till med ditt vatten skulle sitta fint känner vi. Torsten serverade en snaps till och nu vågade sig Klokivar på en skål för Torsten. Mätta och lite glada i hatten så tackad de Britta för den utmärkta måltiden och Torsten stack till henne en lapp av något slag och tackade så mycket för att hon hade hjälp honom med mat åt hans gäster.  Nu mina vänner är det dags att vi knyter oss så jag får sova på ert förslag så att jag kan ge er ett besked i morgon bitti. Vill ni sova här inne eller föredrar ni höskullen frågade Torsten som förstod att sängar skulle vara en grej för mycket för hans Dackevänner i dag. Jo, höskullen blir alldeles utmärkt sade Klokivar och tog med sig Lurnisse som började bli lite yrslig av sig. Letade upp sina älgfällar i stallet ock tog stegen upp till höskullen där de lade sig tillrätta och somnade så gott som med detsamma. Även Torsten kröp ner i sin säng och slocknade efter som han tyckte en trevlig dag med sina nya vänner. Lugnet sänkte sig över Högbostället det enda som hördes var en rävs ylande borta i skogen och Dackemännens snarknigar ifrån höskullen.

På måndag kommer Torsten besked till Dackes män här på friherrenafeketorpet. blogg .se.

Se nu fram mot helgledigt och för årstiden vackert väder att njuta av innan novemberträsket slår till hälsar Björn Friherre af Eketorpet.

En döende man får besöka både himlen och helvetet och sedan välja. I himlen är det moraliskt och trist men i helvetet är det High Life: Sprit, häftig musik, vackra och villiga kvinnor.
Mannen väljer helvetet och sätts att skura toaletter, städa och passa upp.
Han klagar hos Djävulen som säger: "Men käre vän du var ju här förut som turist. Men nu är du invandrare!"

En ung pojke kom hem från skolan och hans mamma frågade:
- Vad har du gjort idag då?
- Det vanliga, svarade pojken. Vi har haft matteprov, jag har fått ett stort A i rättstavning, och så hade jag samlag med min engelskalärare.
Hans upprörda mor vet inte vad hon skall säga. Men till slut efter allt stammande och hostande säger hon:
- Gå in till din far och tala om för honom vad du sa till mig!
Pojken går in till sin pappa och säger:
- Jösses vad mamma är sur!
- Varför då då?, undrar pappan.
- Jag har just talat om för henne vad jag gjorde i skolan idag; matteprov, och så fick jag stort A i rättstavning samt att jag hade samlag med min lärare i engelska.
Pappan blir stolt och ger sin son en liten vink och ett belåtet nickande och säger:
- Grattis min son - du har passerat en milstolpe i ditt liv. Låt oss gå ut och fira! Vi kan äta lite glass och sedan skall jag köpa dig en ny cykel.
- Glassen vore great! Men kan vi inte vänta några dar med cykeln, för min ända brinner som helvetet!

Det var ett par som hade gift sig nyligen, och när de kommer hem på bröllopsnatten
blir hustrun tvungen att avslöja en hemlighet för sin man:
- Jag har en sak som jag måste bekänna, säger hon.
- Vad då? -Jo, jag är färgblind. Då säger hennes man:
- Jag har också en sak att bekänna.
Jag kommer inte från Lysekil, jag är från Uganda

Husets hund upptäcks av husse med grannens kanin stendöd i käften. Husse får tag i djuret och springer snabbt in med det. Tvättar kaninen, blåser den torr och kammar densamma. Så tar husse den döda kaninen tittar ut och ser att det är folktomt, innan han springer över till grannen och lägger kaninen i sin bur.
Allt är lugnt i några dagar tills helgen kommer då både den stackars djurägaren och hans granne är ute i trädgården och djurägaren säger:
- Har du hört att vår kanin dött?
- Nej, svarar grannen med hunden och försöker hålla masken.
- Jo så är det, men konstigare är att när vi begravt den, grävde någon upp den tvättade kaninen och gjorde den snygg. Därefter lades den tillbaka i kaninburen. Vad är det för en sjuk djävel?