Trädgårdsonsdag
Hej Nils Dacke här igen!
Här kommer fortsättningen på berättelsen när vi skulle ta oss in i nya samhället.
Klokivar som var en mycket klok man bestämde sig för en rekognoseringstur innan det var dags att ge sig ut på uppdraget att hitta nytt högkvarter. Sade först åt Lurnisse att ge sig ut och skaffa kläder åt honom med tillägget, tänk på hur stor jag är så du inte kommer hem med något som är för smått. Klokivar gav order om att hans egen häst och en unghäst skulle tvättas, ryktas och göras fina. Två dackemän tog ner hästarna till bäcken och tvättade av dom och ryktade dom noggrann väl medvetna om att när Klokivar ville ha något gjort så måste det vara ordentligt utfört. När de var klara så ledde de upp hästarna till Klokivar som gick ett varv runt dom och nickade belåtet. När hästarna var godkända och klara så packade Klokivar sin nattrulle av älgskinn och ett par slaktade höns utifall han inte skulle lyckas skjuta något vilt på sin rekognoseringstur. Sade hej då till Nils Dacke och red ut ur lägret med unghästen i rep bakom sin egen häst. Gav sig i väg söderut mot Kisa där han mindes att han tidigare passerat en gård med mycket hästar. Fram åt eftermiddagen red han upp på en höjd och se där precis som han mindes såg han en hel flock med hästar, också en hel del människor. Bestämde sig för att ta sig ner till en sjö och slå nattläger för att i morgon ta en närmare titt på människorna och hästarna på gården. Samlade ihop lite torrt gräs och lyckades efter ett par försök slå eld med sina eldstenar. Band upp hästarna så att de kunde beta alldeles vid sjökanten. Tog fram en av sina hönor och gjorde klart för att grilla den på sin eld. När den var välstekt så åt han en rejäl måltid, lämnade dock lite till frukost i morgon bitti innan han rullade ut sin älgfäll och lade sig för att sova. Vaknade i soluppgången och krafsade fram det som var kvar av hönan i kanten på sin eld och lät sig väl smaka sittande vid sjökanten och tittande på sjöfåglarna som också hade vaknat till. Fixade till sin lägerplats och satt upp på hästen igen för att ta sig fram till hästgården. Höll in hästen i skogsbrynet och försökte räkna ut vad som föregick där. Ett tiotal människor red runt i en cirkel och det märkligaste var att de red inte barbacka utan hade någon lustig anordning på hästryggen som de satt på och något som hängde ner på hästen sidor som de hade fötterna i. Märkligt påfund tyckte Klokivar men är det så det skall vara när man rider nu så får jag väl språka med dom. Klokivar red fram till gården och satt av. Gick inte lång stund förrän en karl i lustiga byxor kom fram och sade ”ryttmästare Hallström vad kan jag hjälpa till med”. Jaha sa Klokivar och klappade på mojängen han hade på ryggen på sin häst och sade ” du Hallström vad är det här för något?” Hallström bleknade betydligt och sade ”det skall du fråga som kommer till häst, en sadel givetvis, förstår inte varför du rider utan. Jaha tänkte Klokivar något som man skall ha om man skall rida i nu för tiden. Du Hallström skulle man kunna få byta till sig två sådana där sadlar mot unghästen jag har här sa Klokivar och pekade på sin unghäst. Hallström som var affärsman såg möjligheten att göra en riktig klippaffär så han funderade och sade att det är möjligt att jag kan hitta två som är så pass stora att det passar till din häst. Både Hallström med de lustiga byxorna och hans häst försvann för att efter en stund komma tillbaka med hästen men nu med något efter hästen och på den låg det två stycken begagnade sadlar. Jo se på tusan sade Hallström jag hittade dessa två som jag tror skall passa perfekt till din häst men egentligen behöver du ju bara en, ännu bättre affär tänkte Hallström, jo de kan nog så va men nu är det så att jag har en bror där hemma som också vill ha en till sin häst därav antalet. På så vis sa Hallström men den affären är helt okej för mej. Då är vi överens sa Klokivar vill bara att du som är van får en av dom på plats på min häst. Visst sa Hallström och kastade upp sadel på Klokivars häst som fick spader omgående. Vänta sa Klokivar så skall jag prata med honom så går det nog bra. Klokivar gick fram till hästen och mumlade något i hans öra och sade till Halldström att nu var det bara att sätta igång. Sagt och gjort Hallström gjorde ett nytt försök och fick sadel på plats utan bekymmer, visade Klokivar hur man ställde in rätt längd på stigbyglarna och önskade honom lycka till medan han med överlycklig min tog unghästen och ledde ner den till stallet och tänkte hur dum får man va, byta en stilig unghäst mot två begagnade sadlar. Klokivar band fast den andra sadel bakom den som Hallström spänt fast åt honom och hopade upp på hästen, tyckte inte att det var så särskilt bekvämt, snarare tvärtom, men tänkte att man vänjer sig väl. Efter någon mil så hade Klokivar, hästkarl som han är, hittat rytmen och kommit underfund med stigbyglarnas användning så han måste nog även om det tog emot medge att det var ett bekvämare sätt att ta sig fram på hästryggen än att rida barbacka, Speciellt i galopp så var stigbyglarna till stor hjälp. Klokivar var dock inte säker på att hästen var av samma uppfattning. Efter ytterligare en natt i det fri så red Klokivar in i Dackelägret där Dackes mannar gjorde stora ögon när de fick se Klokivar och hans häst, alla kom fram och ville känna på mojängen som Klokivar satt på och Nils Dacke kommenderade avsittning för Klokivar för att själv prova nymodigheten. Kom tillbaka efter en runda mäkta imponerad och sade tänk vilken fördel i strid när man har stöd med bägge fötterna och inte riskerar att bli slagen av hästen. Har Lurnisse kommit tillbaka med några kläder frågade Klokivar för i morgon vid soluppgången så ger vi oss i väg. Ja då sa Lurnisse och stack fram huvudet men först måste vi göra något åt vårat hår för när jag var ute i nya samhället sist så var det inte en enda som såg ut som vi gör i håret. Lurnisse tog fram kniven och började karva av Klokivars hår så att han om möjligt skulle bli mera lik människorna i nya världen. När han tyckte att det trots allt, även om det var lite hackigt både här och där, såg bra ut så var det Klokivars tur att fixa till Lurnisse. Jaha sa Lurnisse då är det bara badet som återstår, så båda två begav sig ner till bäcken där de under frustande vaskade av sig í det kalla vattnet med tallrisruskor som tvättborstar. När de var klara sa Klokivar, ” fy fan nu kommer inte hästen att känna igen mig en gång”. När solen steg upp så hade Lurnisse och Klokivar med inte så lite möda lyckats att få sadlarna på sina hästar och var redo att rida ut för att hitta ett högkvarter i nya världen för Nils Dackes kärntrupp. Vi rider norrut sade Klokivar till Nils Dacke när de gav sig iväg och vi är inte tillbaka förrän vi klarat av vårt uppdrag att hitta en ny lägerplats att bekämpa orättvisorna ifrån. Lycka till sade Nils Dacke och jag måste säga att som ni ser ut kan ingen ta er för Dackes män. Klokivar tog täten i lätt skritt och Lurnisse hängde på. Efter en dag i sadeln och obekväma kläder så blev det nattläger vid en liten skogsgöl. Lurnisse lyckades få upp ett par abborrar till kvällen som stektes över öppen eld innan lugnet lade sig över lägret och både Klokivar och Lurnisse sov gott på sina älgfällar. När solens strålar letade sig ner genom trädens grenverk så vaknade de två Dackemännen och åt lite medhavt bröd med saltat kött. Klara med morgonbestyren så upp på hästryggen igen och i väg. När solen stod som högst på himlen så fick Klokivar se några hus i en glänta i skogen. Ser inte så illa ut Lurnisse sa Klokivar och inte en människa syns till så vi rider väl ram och tar oss en titt. Sagt och gjort de manade på hästarna och red fram mot husen. Plötsligt så small det till och flisorna rök från ett träd på sidan om Klokivar och hästarna började en yster dans, Lurnisse damp i backen och Klokivar hade fullt sjå att få hästen att lugna ner sig. När Klokivar och Lurnisse fått håll på sina hästar hörde de någon ropa från ett lite skjul ” kommer ni från kommun så backa annars så sätter jag en kula i pannbenet på er bara så ni vet”. Då Klokivar inte visste vad en kommun var så sade han sanningsenligt, vi kommer inte från kommun utan från ett annat århundrade och skulle gärna vilja komma till tals med dig. Fram bakom knuten tittade en gammal gubbe med en slokhatt neddragen över öronen. Från ett annat århundrade, vad svamlar ni om men okej rid fram försiktigt så får jag se vad ni är för luringar. Klokivar och Lurnisse red lugnt fram och satt av när de var fem meter från gubben med knallpåken. När gubben fick se de två dackemännen så drog han på mun och sade, kan nästan tro att ni kommer från ett annat århundrade med tanke på att ni kommer till häst i den där klädseln för nu har vi kostym när vi går till kyrkan och inte har vi läderstövlar till den klädseln heller. Jo sa Klokivar det var inte så mycket att välja på när vi skulle i väg på vårt uppdrag så vi fick ta det som bjöds. Ja, jag är säker på att ni inte är från kommun i all fall så följ med in så skall jag bjuda er på kaffegök. Jaha sa Lurnisse nu får vi fågel det blir grejer det. När de kom in så tog gubben fram tre dryckeskärl, han kallade det koppar, och sådana hade vi sett vid enstaka tillfällen tidigare då vi gjorde tillslag mot kungens fogdar. Sedan slog han upp någon svart vätska till hälften och fyllde på med något vitt tills det var fullt. Skål och välkomna till Högbostället sa gubben och svepte i sig innehållet i ett enda drag. Klokivar och Lurnisse gjorde sammalunda och inte fan smakade det fågel sa Lurnisse mellan hostattackerna. Vad är det med er pojkar sa gubben, jag heter Torsten förresten sa gubben och räckte fram sin näve, Ivar sa Klokivar, utelämnade klok då det var ett tillmäle han fått av Nils Dacke, och skakade hand med Torsten. Lurnisse gjorde detsamma och nöjde sig med Nisse som namnpresentation. Nu får ni allt berätta vad ni är för figurer sade Torsten så skall ni få höra min historia sedan. Jo så här är det sa Klokivar, vi kommer från Nils Dackes här och som du kanske vet så pratar vi ju då 1500-talet och vi är ute på Nils Dackes uppdrag för att hitta en ny lägerplats i nutiden för att därifrån försöka förändra samhället, till det bättre givetvis, för vi förstår av det vi har sett på vår något begränsade resa att i dag förändrar man inte samhället genom att prygla fogdar och slåss med Kungens trupper. Och det var då vi fick se din gård och tyckte att vi villa ta en närmare titt på den när du besköt oss med svartkrutsbössan. Ja vi får väl se vad vi kan komma överens om sa Torsten och satte sig tillrätta för att berätta sin historia. På fredag återkommer Klokivar och berättar fortsättningen vidare fritt ur minnet.
Resten av veckan verkar bli fina höstdagar så nu gäller det att suga på den karamellen så länge det varar hälsar Björn Friherre af Eketorpet.
Och sist Friherrens avslutning som Nils Dacke inte har snott än……………
Kompisen min och hans kvinna ville ha barn. Det hände dock inte så mycket och oron blev med åren större... Hade han full funktion?
Genom jobbet hade han en bra sjukförsäkring på det anrika och väl renommerade Sofiahemmet som även gäller för den här typen av problem. Sagt och gjort, han ringde dit och fick komma till en mottagning en vecka senare. Under veckan då han väntade utspelade sig många fantasier kring sjuksköterskor och det prov han tänkte sig vara tvungen att lämna. Han såg sjuksköterskeuniformer och vita stayups framför sig... Inga problem detta tänkte han.
En vecka senare så stod han där på mottagningen framför syster Bertha, 62 år. En bastant kvinna. Hon var klädd i Sofiahemmets gamla hederliga blåa uniform med den blåvita mössan och strumporna var kraftiga rejäla strumpbyxor som omslöt de grova benen...
Hon gav honom en liten plastburk och visade honom toaletten. Med en rysning gick han in där och försökte med all möda prestera det förväntade. Trots uppbådande av all fantasi med stayups, uniformer och sensuella skötande kvinnor så såg han bara syster Bertha framför sig. Det gick tio minuter, tjugo minuter och tillslut fyrtio minuter innan han svettig och med tom mugg gick ut till Bertha igen... Jag är ledsen sade han rodnande det kom inte så mycket.
Nej sade syster Bertha med lugn röst det är inte alltid så lätt att kissa på befallning.
