Dismåndag
Torsten vaknade till en ny dag pigg som en bättre mört. När han lagt sig i går kväll hade han funderat på sitt beslut någon kvart eller så, sedan hade han bestämt sig och sovit som en stock hela natten. Nu rumstrerade han om i köket för att laga till frukost, av Klokivar och Lurnisse syntes inte ett spår en gång fast klockan började dra sig mot åtta. Torsten satte på, äggkastrullen och laddade kaffebryggen. Precis när äggvattnet kokade upp så hörde han något i farstun och Klokivar och Lurnisse klev in i köket. Tur att Nils Dacke inte är här för då hade vi fått en rejäl uppsträckning, sova till långt in på förmiddagen går verkligen inte ann fast å andra sidan så sov vi så gott på din höskulle Torsten så det är knappast sant. Bra sade Torsten för nu skall vi äta frukost och jag skall tala om mitt beslut för er. Torsten slog upp kaffe åt alla runt frukostbordet och sade varsågod samtidigt som han tog fram äggen till bordet. Dackemännen lät sig väl smaka även om det var en del som var nytt för dom på frukostbordet. Klara med sin frukost så dukade Torsten av och slog upp ytterligare en koppkaffe åt sig själv och sade ”ni fåt ta över Högbostället som Högkvarter åt Nils Dackes Dackemännen”. Jag skall även upprätta ett testamente där jag testamenterar Högbostället till dig Klokivar, testamentera betyder att när jag har gått hädan så är du ägare till Högbostället,. Telkla och jag fick aldrig några barn och alla mina syskon är borta och då skulle allt mitt slit och hela egendomen hamna hos Allmänna arvsfonden och det känns inte alls kul så det var en jädrans tur att ni kom hit. Det finns dock ett par villkor, era hästar, ett trettiotal sa ni väl, skall jag sköta om utan inblandning från någon och ni skall hålla med kock eller kokerska som ser till att det alltid finns mat till alla på bordet. Jag kommer att flytta tillbaka ut till Lillstugan så ni får ta över det här huset och i vagnslidret kan ni säkert bygga logement till de som inte får plats här inne. Och sist men inte minst när jag lämnar in för gott skall ni begrava mig bredvid Tekla som ligger begravd ute på den där ”ön” ni ser i hästhagen, fick tillstånd av länsstyrelsen att ha våra gravplatser där. Skall visa er den exakta platsen vid tillfälle, ingen präst skall det vara utan bara gräv ner mig och säg några ord om ni vill. Men innan vi är där så hoppas jag att jag kan hjälpa er att anpassa er till 2000 talet, för ni skall veta att det är inte lätt att förflytta sig femhundra år framåt i tiden för det har nämligen hänt en hel del på den tiden. Tack Torsten sa Klokivar det glädjer oss att vi kan få slå oss ner här hos dig på Högbostället och dina vilkor skalll jag personligen se till att de uppfylls helt och fullt. I morgon bitti rider vi tillbaka till Nils Dacke och meddelar honom det glädjande beskedet att vi har hitta en ny plats till hans högkvarter sedan kommer vi tillbaka om några dagar med ett antal män för att börja ombyggnaden av vagnslidret till logement. Nils Dacke kommer lite senare då det tar ett slag att bryta Högkvarteret och hemförlova ett antal stridsmän till beredskap i hemmet vilket är det status de flesta stridsmän har i dag med undantag för de Dackemän som har ledarfunktion i strid. Bra sade Torsten jag skall nu börja att sköta om era hästar så ni kan ta och fixa till här i köket under tiden. Fixa till och fixa till sade Klokivar vore det hemma i lägret så slängde vi bara ut skiten men här i nutiden så är det helt annat som gäller. Jag vet sa Lurnisse jag såg hur Britta gjorde när hon var här och lagade middag, så Lurnisse öppnade kran vid diskbänken och satte i proppen i avloppet och sade, kom hit med grejerna nu. Klokivar plockade av bordet och slängde alltsammans i Lurnisse diskho. Lurnisse rörde om lite bland grejerna för att sedan plocka upp dom i stället på väggen som han sett Britta göra. Värst var det att få upp brödlimpan som blivit lite lös och svårhanterlig, osten och korven var det däremot inga problem med. När Torsten kom tillbaka från stallet så tittade han fundersamt på sitt diskställ och sade, precis som jag sa i morse ni har mycket att lära för att klara ett liv i nutiden, för i diskstället skall det bara vara koppar, fat och bestick medan maten som vi åt till frukost skall in i kylskåpet sade Torsten och pekade på kylskåpet. Nu får vi ta och ge det där som legat i blöt i diskvattnet till hönsen så får jag skaffa hem nytt tills i morgon, förresten ni skall få följa med till affären så ni får se hur det går till att handla. När förmiddagskaffet var urdrucket så gick Torsten ut till ett uthus på gården och körde ut en gammal Volvo PV, Klokivar och Lurnisse visste inte om de skulle springa till skogs eller på skithuset. Kom nu sa Torsten så skall vi åka iväg till affären, efter en hel del problem så lyckades Torsten få in båda två i bilen. När han skulle sätta på dom säkerhetsbältena blev problemen om möjligt ännu större, Klokivar, som satt fram får ut ur bilen och skrek att binder fast mig gör du så fan heller och Lurnisse som redan satt fast gastade som en stucken gris. Torsten lyckades lugna ner dom och förklarade att i Sverige i nutiden måsta man ha säkerhetsbälte när man skall åka bil för att inte skada sig om det händer någon olycka. Tänk om det skulle vara så även när man rider sade Klokivar då skull det säkert ha motsatt effekt, tänk bara om hästen skenar och du sitter fast och får första bästa trädgren i skallen, då är det allt bättre att ramla av hästen. Kan så va sa Torsten men nu åker vi och samtidigt gav han Volvon lite gas och de rullade i väg. När Torsten hade fått i trean på Volvon hade det utan svårighet gått att stoppa in en hel höna i truten på både Klokivar och Lurnisse. De fick inte igen mun förrän Torsten stannade vid ortens butik och sade åt dom att ta av sig säkerhetsbältena och komma ut. Klokivar tog fram sin kniv och gjorde sig redo att skära sig loss från fångenskapen då Torsten ropade stopp, stopp det finns ett spänne som går att öppna vänta bara lite så skall jag visa er. När alla var fria från säkerhetsbältena och ur bilen så gick de in i affären, Torsten tog en korg och började att plocka i det ena efter det andra i korgen. Till sist så sade Torsten att nu tror jag vi har allt så nu skall vi gå till kassan och betala. Klokivar plockade upp sakerna i en ränna där botten rörde sig precis som vattnet i en bäck och i slutet satt en kvinna och drog sakerna över en skiva och för varje sak så pep det till. När alla saker hade pipit färdigt så sade kvinnan ” det blir 178,60” och Torsten tog upp ett par lappar ur ett läderfodral som han hade i fickan och lämnade till kvinnan och fick några runda saker tillbaka. Fattar inget sa Klokivar, förstår det sa Torsten så som du förstår har ni mycket att lära. Med viss skepsis så tog de båda Dackemännen plats i bilen igen och spände fast sig, hemresan var behagligare då de inte var lika rädda som när de åkte till affären, kunde till och med njuta lite av allt de såg och imponeras av hur snabbt det gick jämfört med häst. Hemma så packade Torsten upp alla varorna på köksbordet och sade till sina vänner att nu skalla ni få lära er att sortera varorna så att de hamnar på rätt plats. På allt som vi har köpt som det står kylvara på skall placeras i kylskåpet som är det där skåpet sade Torsten och pekade på kylskåpet, de andra varorna skall vi ställa in i det här skåpet sade Torsten och öppnade ett skåp över spisen. Klokivar och Lurnisse hade svårt att ta till sig allt nytt så de sade ”vi går ut och ser till hästarna inför morgondagen". Jag tror inte att Nils Dacke har insett vad som väntar honom i nutiden sa Klokivar för själv så känner jag mig rejält bortkommen och utan Torsten så hade det gått käpprätt åt skogen för oss det är jag övertygad om. Efter middagen så gick Dackemännen till höskullen för att sova inför morgondagens ridtur hem till Högkvarteret och Nils Dacke. Skall vi överraska Torsten med att laga till frukosten i morgon bitti sa Lurnisse, ja varför inte sa Klokivar men då är det bäst att vi ser till att vakna tidigt. Så fort det ljusnade ute så vaknade Lurnisse och väckte Klokivar och sade nu skall vi gå in till Torsten och försöka oss på att laga till frukost. Bröd, pålägg och bestick var inget problem då de sett hur Torsten hade gjort, däremot att få fart på spisen och äggkastrullen var mera tur än skicklighet och kaffebryggen gick de totalt bet på. När Lurnisse tyckte att äggen hade kokat nog så sade han till Klokivar att gå och se om Torsten var vaken, Klokivar gick in till Torsten och sade att nu är det frukost, det var tidigt sa Torsten klockan är bara fem på morgonen. Om klockan är fem eller något annat har ingen betydelse för det är i alla fall frukost nu så kom ut i köket med dig. Torsten fick ju förstås se till att kaffebryggen kom igång men när kaffet var klart så började de att äta, äggen har nog kokt lite länge sa Torsten för de skall inte vara gröna utan gula, i övrigt har jag inget att anmärka på så för att vara första gången får ni godkänt. När alla var mätta och belåtna så gick Klokivar och Lurnisse ut till stallet och sadlade sin hästar och gjorde sig klar at ge sig av. Torsten kom med matsäck i form av mackor och några öl i en ryggsäck som han såg till att Lurnisse fick på sig. Dackemännen vinkade adjö till Torsten och sade vi ses snart igen för att sedan rida in i skogen med kurs söderut för att ta sig tillbaka till Dackelägret.
Ny vecka att glädjas åt och njuta av hälsar Björn Friherre af Eketorpet.
Och så var det bara…………………..
En morgon när prästen skulle gå till jobbet hittade han en DÖD GRIS vid sidan av vägen. Han ringde polisen och berättade om den döda grisen..
Då sa polisen lite stöddigt: - Jag trodde att Ni tog hand om de döda?
Prästen fann sig snabbt och svarade då:
- Ja det gör vi, men vi ringer alltid deras anhöriga först
