friherrenafeketorpet

Hej!

 

Friherren sitter vid datorn och kurar, blåsigt och allmänt olustigt ute. Skatten däremot trotsar vädergudarna och är på promenad till Spellinge grusgrop. 

Vi jobbar fortfarande med att få kroppen att komma tillbaka till svensk tid, går så där bokläsning mellan 02.00 - 03.30 är nästan rutin numera. När vi känner oss alltför slitna så tar vi var sitt amerikanskt dunderpiller och då sover vi hela natten och vaknar utsövda och pigga på morgonen, ja morgon och morgon men halv åtta i alla fall.

 

Annars så har det varit ganska lungt, i torsdags så skjutsade Friherrren barnbarnet Eric till Körskolan i Mjölby då han hade tid fölr körlektioner till sitt EU-moppekort. Blev lunch på Bambu för andra dagen i rad. På kvällen så skulle Skatten på tjejmiddag i Linköping så Friherren körde henne till pendeltåget vid halv fem. Sedan var det tv:n och hanbollsmatchen Sverige - Montenegro. Kvart över nio var det dags att åka in till Linköping för att hämta Skatten, vägvisningen skötte Tom Tom med den äran. Vi skjutsade också Monica L till Linköpings Centralstation då hon skulle med pendeltåget ytill Motala. Hemma så blev det kvällswhisky, Gemtelman Jack, med en biot korv innan det var natti natti i Eketorpet.

 

På fredagsmorgon så steg Friherren upp redan klockan sex efter att ha sovit risigt hela efternatten, åt frukost utan Skatt i köket och tog Mecan och åkte till Aspemars i Mjölby för att få på vintertassarna på den. Vi har varit där tre gånger tidigare men då på eftermiddagstider och då har det varit slut på könummren för dagen. Friherren landade hos Aspemars klockan en minut i sju, gick in och tog en kölapp, fick nummer 32 och det stod 17 på displayen för turordningen. Fick vänta till halv nio då det blev Friherrens tur tack vare att ett par nummer hade lämnat köplatsen och därför missade sin tur. Med vintertassarna på Mercan så raka spåret hem via E4:an till Mantorp. Hemma så hade Skatten vaknat till och ätit frukost och bryggt kaffe tills Friherren kom hem.

 

Lördag och frukost klockan nio, efter frukosten så  åkte vi in till Julmarknaden i Östra Tollstad, tyvärr så går den nog mot sin egen nedläggning då utbudet blir minst sagt alltför ensidigt. Vi köpte prinskorv, isterband och ost enligt tradition av charkbilen från Gränna. Från Julmarknaden in till City Gross för att handla, klara med matinköpen så blev det fika med räkmacka och liten kaka till Friherren i City Grosscafeét Hemma igen så bytte Skatten om för en ny promenad till Spellinge grustäkt och Friherren tog fram spettet för att sätta upp snöstakarna inför det förutspådda snöpvädret i helgen. Blåste halvannan och var svinkallt trots att Friherrren hade klätt sig rejält med mössa och allt. Växlade också några ord med grannen Elenor som hjälp oss med soptunnan när vi var borta. 

 

Sedan så tog vi plats i tv-fåtöljerna för att följa V75 då vi hade spelat en spikharry, men efter att ha missat chansen till sex rätt så gick i ner gör att äta grillade revbensspjäll som vi köpt på City Gross. Friherren öppnade en flaska Italienskt rödvin (  ) som var en riktig höjdare och då är Friherren inte någon som inte tycker om rödvin från Italien i normala fall. Däremot revbensspjällen var en besvikelse då vi kan jämföra med de bästa i världen från Laughlin och då blir allt annat tyvärr på fel sida om det som klassas som gott.

 

I dag blir det lugnt om vädret håller vad som lovats, om inte så kan det bli en tur till Linköping för några ärende innan det är dags att lägga söndagen den 6 novemer till handlingarna trots att det är Gustav Adolfsdagen som firas till minne av slaget vid Lutzen den 6 november1632.

 

 

Och nu bultar vi på hos låda knorr......................

 

En känd advokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade gett sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Norrbotten.

Han hade genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock föll ned på ett fält på andra sidan av ett renstängsel. När advokaten klättrade över stängslet körde en äldre same upp bredvid honom på sin skoter och frågade:
- Men fa håll tu på mä?
- Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu skall jag hämta dem.
- Te här hä ä min mark, å tu få int komma öfer tängslet!

Advokaten blev mäkta indignerad och sa:
- Du, jag är en av de bästa processadvokaterna i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger! Med ett leende svarade den gamle samen:
- Tu tjänner nok int till hur fi löse tvister i Norrpotten. Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten Norrpottniska tresparksregeln.

Advokaten som aldrig hört talas om den norrbottniska Tresparksregeln frågade:
- Vad är det för tresparksregel?
- Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så spark ja dig först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp.

Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle mannen och meddelade att han accepterade den lokala seden.

Samen steg av skotern och fram till advokaten. Den första sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fick honom ned på knä.

Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste måltid fick en gratisresa. Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning.

Efter 20 minuter kvicknade advokaten till, uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter. Han torkade sitt ansikte med sin jackärm  och sa: -Nu du, din gamla sate, nu är det min tur. 

Den gamle samen log och sa: - Nä, ja tror jag ger mig,.

 

Nu är Oskar Stigman på gång igen med några rader.

 

Måste kolla upp vad de där herrarna sysslar med tänkte Oskar och tog upp en gren som han bröt av samtidigt som han reste sig och började gå samtidigt som han småvisslade, de båda herrarna tittade upp kastade spaden och började gå mot Oskars håll, när de var ett tiotal meter från varandra sade Oskar hej, inte ofta man träffar på någon här uppe vid Karlsholmsgölen så jag måste fråga vad sysslar ni med här ute i skogen, jo sade den kostymklädde vi tänkte plocka lite hjortron, ja svarade Oskar och vad tänkte ni plocka dom i, vi är bara ute och kollar om det finns några vi har hinkar i bilen som vi parkerad ner vid den stora sjön ett par kilometer härifrån. Jaha på det viset sade Oskar måste dock säga att din klädsel inte verkar särskilt passande för bärplockning.

Håller med dig sade kostymmannen, är inte så van vid skogsliv så jag märkte tämligen omgående när vi parkerat bilen och började promenera att mitt klädval och framförallt valet av skodon inte var någon höjdare som du ser så är jag sjöblöt om fötterna, förstår jag mycket väl med de där kyrkvärdsskorna på fötterna, här uppe är det endast stövlar som duger, men från det ena till det andra har ni sett några hjortron? Nej det ser dåligt ut så vi får nog fortsätta att leta någon annan stans, tror jag säkert för det dröjer åtminstone två månader tills de är mogna så ni har ganska gott om tid att hitta rätt ställe. Men nu skall jag inte uppehålla er längre då jag tänkte försöka dra upp några abborrar till middagen i kväll så hej då och lycka till med hjortronplockningen skrockade Oskar, detsamma till dig och lycka till med fisket för vi tar och knallar vidare nu.

Oskar drog sig bort mot skuggsidan på Karlsholmsgölen då han av erfarenhet visste att skulle man lura upp någon av de större abborrarna så var det ingen ide att försöka i solljuset, skall allt kolla upp vad de där herrarna sysslade med när jag är säker på att de har gett sig i väg. Mask på kroken och ut med det i vattnet, flötet guppade lite försiktig på vattenytan, skit också nu är tusenbröderna här och försöker sno masken, Oskar drog upp reven och justerade djupet en halv meter längre ner mot botten, satte på ny mask och kastade i igen. Verkar som jag hittat rätt tänkte han då det verkade som tusenbröderna lämnade masken i fred, efter att ha haft koll på flötet i nästan en kvart så försvann det under vattnet med full fart. Så där ja nu kanske middagsfisken är på kroken, Oskar drog upp och han kände att det var en ganska lagom stekabborre som spjärnade emot, när han fått upp fisken på land kunde han konstatera att det var en fin abborre på drygt halvkilot, bröt nacken av den med ett bestäm knyck och stoppade ner den i ryggsäcken, nu skall vi se om vi kan få upp en likadan till för då är jag nöjd för idag tänkte Oskar medan han agnade kroken med mask igen. Gick inte så lång stund förrän Oskar fick napp igen och landade ytterligare en abborre i ungefär samma storlek, så där ja nu skall vi bara se vad herrarna styrde med där borta innan vi går hemåt,

Oskar fick leta en stund innan han hittade platsen där de hade grävt, lyfte försiktigt på grästorven och kände med handen i jorden, stötte emot något som han kände inte hörde till naturen tog tag och drog försiktigt, fick upp ett paket som var inslaget i något som liknade en cykelslang fast mycket större och väl förslutet var det också, kan jag inte öppna här utan att det kommer att synas sade han för sig själv, trädde ner handen i hålet igen och rotade runt lite, kände då att det låg ytterligare minst tre likadana paket där, herrarna får ursäkts men jag lånar med mig det här hem bestämde Oskar och lade ner det i ryggsäcken, lade tillbaka torven och trampade till ordentligt, inte lätt att hitta tillbaka hit undrar hur de där herrarna tänkt sig att lösa det, gick en runda runt platsen där hålet var och fick då se att det på en asp en bit därifrån var utskuret ett kryss och en fyra efter vad han kunde utläsa, jaha så dumma var de inte i alla fall tänkte han och stegade i väg fyra steg från aspen och se då hamnade han precis där de hade grävt. Gjorde ytterligare några cirklar för att se om de fått med sig spaden de kastade åt sidan när de upptäckte honom men den kunde han inte hitta de hade tydligen fått med sig den när de gick.

Oskar samlade ihop sina fiskegrejer och började gå hemåt, hemma igen så var det dags att lägga på mera enris i röken, så där ja sade han när det var gjort det var sista påfyllningen när det har brunnit ut så har jag några välrökta köttbitar att ta hand om skall bli gott att karva på om kvällarna tänkte han och kunde redan känna smaken i munnen. Tog med sig abborrarna bort till bäcken för att rensa dom, perfekt när de är så här färska för då är det enkel att flå dom i stället för att fjälla dom, började med att sprätta upp magen och ta ut inälvorna som han kastade in i skogen för då skulle rovfåglar, räven och råttorna se till att alla spår sopades igen, lossade sedan skinnet vid huvudet och drog till och det gick perfekt, i ett enda drag så var skinnet av, lade abborrarna på en tallrik han hade haft med sig från köket och gick tillbaka för att steka dom.

Tog fram lite torrt bröd som han hade i en burk och hällde i morteln för att krossa, klar så hällde han det på tallriken med fisken, saltade fisken och vände den i det krossade brödet, gjorde upp eld i vedspisen och tog fram sin gjutjärnspanna, tog fram en kopp med smält ister som han fått från Sjöholmarna efter grisslakten, lade en klick i pannan och när det smälte och pannan var varm så lade han i sina abborrar och när de var färdigstekta på ena sidan vände han dom för att steka andra sidan. När de såg färdigstekta ut så lade han upp dom på tallriken, öppnade skafferiet och tog fram matättikan, satte sig vid bordet i köket för att låta sig väl smaka av nyfångad abborre.

Slog på rejält med ättika på abborrarna och lät dom ta åt sig innan han öppnade sin källarkalla öl, tog fram en knäckebrödsskiva, lade på en skiva rökt fläsk och började äta, njöt av varje tugga och tyckte att han hade det helt fantastiskt här i Karlsholmstorpet, visserligen utan körväg, gick väl med visst besvär att komma fram med häst och vagn men annars var det apostlahästarna som gällde, fördelen var ju att han fick vara i fred för spontana besök vilket Oskar tyckte var lika skönt som abborrarna var goda. Klar så sträckte han på sig, tog bort disken och gick ut och satte sig på trappan, tog fram snuggan och piptobaken, stoppade pipan och tände den och allt var så nära det perfekta det gick att komma i jordelivet.

Efter att slag hörde han kråkorna leva om en bit bakom vedskjulet, kan knappast vara fiskrenset som får dom att leva om på det där viset, får väl ta mig en titt tänkte han och reste på sig, knallade i väg in i skogen bakom vedskjulet och fick se kråkorna rumstera om med något stort i ljungen, Oskar skrek till och alla kråkorna tog till flykten med ilsket kraxande, han gick fram för att se vad det var som fanns där på marken och se där låg en uggla, såg i princip alldeles död ut men när Oskar lyfte upp den så rörde den lite på huvudet och öppnade näbben lite, hur är det med dig egentligen frågade Oskar självklart utan att få något svar, undersökte ugglan så gott det gick och såg att kråkorna gått rätt illa åt den samt att ena vingen hängde misstänkt slapp. Måste vara något fel på vingen och flygförmågan annars skulle inte kråkorna haft en chans att anfalla ugglan så frågan är vad jag gör nu, antingen får den flytta in hos mig och så får vi se om du repar dig eller också så får jag ta bort dig så du slipper att lida mer, Oskar tänkte över läget och bestämde sig för att ge ugglan någon vecka som inneboende för att se hur det fick för den. Bar ugglan försiktigt i famnen tillbaka till sin stuga, letade reda på en gammal filt som han försiktigt svepte om ugglan och lade ner den i farstun, ja lös kan jag ju inte ha dig inne för då blir det nog en väldig oreda så hur löser jag det, Oskar kom då att tänka på mjärden han hade bakom vedskjulet, som han normalt använde för att fånga fisk i, den borde väl duga som ugglebur, ja så får det bli han hämtade in mjärden ställde den i ena hörnet i rummet, lade gamla tidningar i botten och sedan en gammal filt på tidningarna. Hämtade ugglan från farstun och lade försiktigt ner den i buren.