Novembermåndagilungnetstecken
Hej!
Ja nu är det en månad sedan Friherren skrev någonting på sin blogg och det finns naturligtvis en anledning nämligen att Friherren och Friherrinnan har gästat USA och Las Vegas i tre veckor. I dag så är det skapligt väder för att vara november i Sverige, men jämfört med Las Vegas så är det helt enkelt svinkallt då det var 35 – 40 grader i skuggan mitt på dagen i stort sett hela tiden vi var där. Steg upp klockan halv tolv i dag då vi inte har hittat rätt i dygnsrytmen ännu, i natt var vi uppe och drack glögg klockan tre, klarvakna sedan vi gick och lade oss klockan elva så vi somnade inte förrän vid halvfyra tiden i morse så då blir hela dygnet fel. Då vi har varit lagom sega i dag så har vi bara varit en tur till Mantorp för att handla några småsaker. Nu kommer en sammanfattning av vår USA-vistelse.
Den sjunde oktober så åkte vi upp till Mia & Johan i Stockholm för att sova över hos dom och få skjuts ut till Arlanda på morgonen onsdagen den åttonde. Efter en natt med lite orolig sömn inför resan så gick vi upp klockan sex för att äta lite frukost och göra oss resklara. Klockan sju så åkte vi iväg mot Arlanda efter att ha sagt hej då till Mia, Viktor och Emil. Blev lite väntan efter att vi checkat in på SAS automatiska incheckning, gick över förväntan trots att det var första gången som vi gjorde det. På plats i flygplanet klockan 10,20 för att lätta mot Chicago, bra flygväder så timmarna rullade på och klockan 12,20 lokal tid så landade vi på Chicago ORD, lite kort om tiden innan vår nästa flight till Phoenix skulle gå men vi passerade immigration enkelt och utan kö trots fingeravtryck och fotografering. Snabb promenad till säkerhetskontrollen som är mer omfattande än på Arlanda, bland annat så gäller skor av så där knallade alla passagerare omkring i strumplästen, tur att det inte var några hål på strumporna Trots att vi bara hade en och en halv timma på oss så var vi framme vid gaten till Phoenixflyget i relativt god tid efter att ha checkat in vårt bagage som vi fick ta genom tullen själva. Flyget till Phoenix tog ca två timmar i ett lite mindre flygplan, i Phoenix blev det byte till sista benet, flyget till Las Vegas.
Efter en kortare flygtur på ca en timma satte piloten ner flygplanet på Mc Carrens Airport i resans bästa landning, var bara att gå till rätt bagagekarusell och invänta bagaget och hålla utkik efter Anders Mjärdsjö. Vårt egentliga skäl till USA-resan var att besöka Anders och hans fru Gunilla. Anders dök upp efter en liten stund och vi hälsade hjärtligt på honom, bagaget däremot lyste med sin frånvaro så då var det bra att få hjälp av Anders att lösa anmälan om saknat bagage, fick omgående besked att det blivit var kvar i Phoenix och skulle komma med morgonflyget i morgon och sedan köras hem till Gunilla & Anders. Som väl var hade vi ett ombyte och det nödvändigaste i handbagaget, det enda som var lite kris med var toalettsakerna, men Anders trollade fram tandborstar och tandkräm åt oss så då var det lugnt tills vi skulle få våra grejer.
Efter bad i poolen och jacuzzi och lite mat så var det dags att ta kväller, somnade och sov gott trots tidsomställningen, vaknade vid sjutiden och Friherren gick upp för att fixa till frukost åt oss, samma frukostmeny som hemma, Anders & Gunilla hade handlat yougert, ägg, juice och kaviar åt oss så allt var sig likt bortsett från vädret. klarblå himmel, runt 30 grader ute när vi slog oss ner för att äta vår första frukost i Las Vegas. Lite reströtta så vi tillbringade dagen vid poolen och i solstolarna tills Anders & Gunilla kom hem från jobbet då det blev middag, generellt så var det vin eller öl som gällde som måltidsdryck alla dagar i veckan. Redan andra dagen så fick Friherren ta sig ut i Las Vegas trafiken i Anders Cadillac Elegans Prestige. En helt fantastisk bil (se bild efter texten) som vi sedan disponerade hela tiden.
Lite överväldigande var väl trafiksituationen i början med sex filer och väldigt mycket bilar men efterhand så kom man in i det också även om jag aldrig skulle ha trott att jag skulle ratta en Cadillac på ”strippen” i Las Vegas. När vi första gången skulle åka ner till Anders & Gunillas jobb så åkte vi bort oss men med hjälp av Gunillas anvisningar och GPS:en så kom vi fram till slut. Rutvägsmönstret som gäller i stort sett i alla städer i hela USA är när man blir van väldigt enkelt att orientera sig i och trafiksituationens är både vänligare och mer disciplinerad än i Sverige så efter tre veckor så är det helt klart så att Friherren hellre kör bil i USA än i Sverige.
I helgen så hann vi också med ett besök på Gunilla & Anders lokala Casino, vi kunde summera en vinst på 1 800 kronor när vi lämnade spelautomaterna för att åka hem. Onsdagen den 15 oktober så var det dags för oss att gifta oss i Little Church of the West efter 30 år tillsammans, något som ingen förutan Gunilla & Anders kände till då de hade bokat kyrkan och var våra bröllopsvittnen. Efter vigseln så åkte vi hem och bytte om till lite ledigare klädsel innan vi åkte tillbaka ner för att äta bröllopsmiddag på 108:onde våningen i en snurrande restaurang, fin mat och bra service vilket belönades med 800 kronor i dricks, de köster på å ligge på topp Bodde sedan två nätter på Flamingo i en svit på ca 100 kvadratmeter och med två badrum modell större och med mer spegelväggar än man önskade sig.
Helgen den 17 till 19 oktober så hade vi hyrt motorcyklar, HD Elektra Glide, hämtade ut dom på fredagkvällen för att ta en sväng på ”strippen”. Las Vegas Boulevard och äta hamburgare på klassiska Peppermill, en mycket speciell känsla att glida fram på en HD i den ljussymfoni som råder på ”strippen”. På lördagsmorgonen så packade vi för en tur till Laughlin vid Colorado River på gränsen till Arizona. På vägarna over there så är HD Elektra Glide riktigt behaglig att åka på, raka asfaltsvägar i minst två tre mil, alltid minst två filer i varje riktning, och där går den som tåget men i lågfartsområdet är det onödigt mycket skrot att häva runt och växellådan är rent ut sagt usel så jag byter aldrig Yamahan mot det amerikanska skrotet. I Laughlin festade vi på grillade ribbs, en näst intill obeskrivlig smakupplevelse, lite spel och besök på ett bilmuseum blev det också innan vi efter en hotellnatt och frukost åkte tillbaka till Las Vegas för att lämna hojarna hos hyrfirman Eagle Rider Las Vegas.
Den kommande veckan så var det outlet som gällde för hela slanten samt affärerna på Las Vegas Boulevard. På torsdagsmorgonen så åkte Gunilla och Anders iväg på bröllop i Atalanta, vi sade hej till dom på flygplatsen och körde tillbaka hem i Gunillas Cheva. Fram till måndagkvällen då vi skulle hämta upp dom på flygplatsen igen så flög vi helikopter till Grand Canyon, var på Beatlesshow på Mirage, riktiga höjdarupplevelser som vi kommer att minnas länge. For också runt och handlade en del innan det var dags att hämta upp Gunilla och Anders på flygplatsen igen, var ett riktigt gesällprov minst sagt att hitta fram till ankomsthallen i ett vägnät som knappast går att beskriva. Tisdagskvällen som var sista kvällen med Gunilla & Anders så åt vi baconlindad kycklingfilé som Skatten lagat till, drack drink och vin samt pratade fram till tiotiden då vi tackade för oss och gick till sängs.
På onsdagsmorgonen gick vi upp klockan fyra för klockan fem skulle Anders skjutsa oss till flyget som gick 07,40 till Chicago. Incheckning och säkerhetskontroller gick bra hela hemresan och klockan 07,30 landade vi på Stockholm Arlanda, fick vänta i 15 minuter innan vi kunde gå av då den korridordel som skall ansluta till flygplanskroppen hade frusit fast. Blev hämtade av Johan och fick kaffe och tårta och bröllopspresent innan vi startade upp Mercan och åkte hem via E4:an. Hemma i Eketorpet några minuter över tolv.
Avslutningsvis så måste Friherren medge att han fått ändra sin uppfattning om USA, för det första så får man skilja på det politiska USA och medborgarnas USA, politiskt så är det väl så att det fortfarande finns åsikter och handlingar som jag inte delar men den andra sidan av USA, utifrån det lilla Friherren har sett, så är Friherren mycket imponerad. Vänliga och hjälpsamma människor, artiga och mycklet väluppfostrade ungdomar som tilltalar dig sir eller mam, öppnar dörrar och är otroligt artiga, hittar förmodligen inte många, om ens någon av den sorten i Sverige. När Friherren nu sitter i ett mulet och småregnigt Sverige så är det inte utan att man tänker tillbaka på Gunilla & Anders i Las Vegas med saknad.
Ja go vänner då är det bara att bita ihop och försöka uthärda tiden fram till det blir kallt och snö hälsar Björn Friherre af Eketorpet.
Då får vi knorra upp knorrlådan får vi se vad som finns där…………………….
”Pappa, frågade sonen, varför kan jag aldrig få övningsköra med din bil. På det här sättet får jag ju aldrig körkort.”
”Ja, du förstår min son, det är faktiskt en fråga om ålder.”
”Jamen, jag har ju åldern inne.”
”Ja du ja. Men inte min bil!”
