Helgkänningsmåndag
Vid kvart över sju så letade Oskar rätt på ett gammalt täcke, tog metspöet och maskburken som han fyllt på med mask under eftermiddagen, packade ryggsäcken med ett par smörgåsar och kaffetermosen, kände i rockfickan att snuggan och tobaken var med, tog sin slokhatt och hängde upp nyckeln på spiken och började gå ner mot Grushulssjön. Framme vid Antons brygga så Tog Oskar fram metspöet och mask och kastade ut det i vattnet bland näckrosbladen, gick inte lång stund förrän den första abborren landades och då det nappade flitigt så dröjde det inte förrän Oskar hade fått mera fisk än han behövde, går väggen förbi Nisse i Sjöholmstorpet på hemvägen i morgon bitti bestämde Oskar så kan de få lite middagsmat. Tog fram sin kniv för att rensa fisken, klar så lade han allihopa i en papperspåse han hade i ryggsäcken och ställde ryggsäcken i skuggan under en gran. Bredde ut sitt gamla täcke på nedre avsatsen av bryggan och vek upp det mot den övre avsatsen så att han fick ett bra ryggstöd.
Oskar satt och studerade en Skäggdopping som höll på och dök efter fisk, kunde stanna under vattnet i mer än fem minuter och kom upp flera hundra meter från där den dök, nästan lika mycket fisk som fågel tänkte Oskar när han plötsligt hörde, ”hej Oskar”, det var Grushultspigorna som kom förbi när de skulle kvällsmjölka. Skulle inte vilja byta med dej sade pigorna för när vi tog oss ett morgondopp efter mjölkningen häromdagen så kom Näcken upp ur vattnet och inte spelade han på någon fiol inte, nej världens bröl lät det som och då vi såg samma sak båda två kan vi ju inte ha drömt det, så vad du gör så passa dig i natt så han inte får fatt i dej. Skall vara försiktig och om han dyker upp så skall jag försöka prata män. Ja ha de så bra då i natt sade pigorna och fortsatte bort mot ängen där korna gick på bete. Ja tänkte Oskar det blir nog lugnt och knappast någon Näck då han sitter på bryggan. Oskar lutade dig tillbaka och njöt av ett stopp tobak i snuggan. Mörkret började falla över Grushultssjön och Oskar började ha svårt att hålla ögonen öppna, ja, jag kan väl blunda ett tag tänkte han för nu kommer nog inte Anton ner hit i kväll för att kola upp mig. Oskar somnade mot bryggan, vaknade plötsligt av att han hörde något, lyssnade noga och visst lät det som en fiol där ute över vattnet, nöp sig i armen för att försäkra sig om att han inte drömde.
Måste vara inbillning tänkte han, reste sig och gick ända ut på bryggänden och spanade ut över vattnet, Men vad i alla trollgömmer sitter det inte nån därute på stenen och gnor på en fiol, håller jag på att bli lustig eller ser jag i syner tänkte Oskar. Måste låna Antons eka och ro ut och se efter vad det är för nåt om det nu är nåt bestämde Oskar lossade ekan och började ro ut mot stenen där han sett något, när han var ett tiotal meter därifrån så såg han ju tydligt att det satt en naken mansperson och spelade fiol på stenen. Nä det kan väl ändå inte vara möjligt tänkte Oskar, får väl försöka prata med vad det nu är för nått, hallå ropade Oskar ut mot stenen, det enda som hände var att det blev ett kort avbrott i fiolspelandet. Jaså om det är på det viset så får jag väl ro ut till dej så får vi se vad du gör, Oskar fortsatte att ro mot stenen men när han var nästan framme så satt den där varelsen på en annan sten ett femtiotal meter bort, Oskar satte fart på årorna kurs mot den nya stenen, fiolspelandet tilltog i styrka och när Oskar var framme hände samma sak, det var tomt och ett stycke bort fortsatte fiolspelandet på en ny sten.
I över en timma rodde Oskar runt som en besatt utan att lyckas få kontakt med fiolspelaren, ja nått övernaturligt är det all den saken är klar tänkte Oskar, men jag kan ju inte ro runt som en galning då jag ändå inte kommer fram, men lustigt är det allt. Oskar lade upp årorna och tog upp sin snugga, stoppade den med tobak och skulle tända den, strök eld på en tändsticka och precis när han skulle tända så slocknade tändstickan, märkligt tänkte Oskar när den tredje tändstickan slocknat, tände den fjärde och då såg han på lågan att det var någon som blåste ut den. Ja inte är jag mörkrädd men lite olustigt känns det allt sade Oskar för sig själv. Hade lagom tänkt tanken då ekan fick världens fart in mot land och innan Oskar visste ordet av satt både han och ekan en bra bit uppe på land och samtidigt hörde han ett dovt skratt och såg en virvel i vattnet vid strandkanten. Ja egentligen så borde jag nog gå hem men det löser ju inte problemet men så mycket kan jag lova att jag skall aldrig mera skämta med någon och ikläda mig Näckens roll för det verkar han inte gilla. Om det nu är Näcken så borde han ju stå emot gevärskulor, får ta med mig älgstudsaren i morgon kväll och skjuta på pån om han dyker upp igen, nej det går ju inte för i Antons värld har jag ju inga skjutvapen och att avslöja det skulle ge Anton vatten på kvarnen om tjuvskjutet vilt på hans marker.
Måndag och kalasväder så passa på att hitta ut i solen på luchen för det vet jag en som skall göra och som har lunchledigt hela dagen hälsar Björn Friherre af Eketorpet.
Nu nytt gläntade på locket till knorrlådan................
- Bara jag hade min fru igen, grät skotten.
- Vad hände med henne?
- Jag bytte bort henne mot tolv flaskor whisky.
- Och nu saknar du henne?
- Nej, men jag har blivit törstig igen!