Solmorgonmåndag
Efter frukosten så tog Oskar av ugglan bandaget, satte tillbaka den i buren och lade över filten. Fixade till det nödvändigaste i köket och gick ut i vedskjulet för att se om det fanns någon nyfångad råttfrukost åt ugglan, och precis som Oskar hoppats så fanns det tre råttor i burfällan. Fram med luftgeväret och efter tre välriktade skott så var dagens ugglefrukost klar för servering, Oskar vek undan filten lite grann och lade ner råttorna i matskålen, fyllde på med friskt vatten stängde mjärden och vek tillbaka filten. Ugglan lät väldigt belåten då den fick se att frukosten var serverad, provade att sträcka ut vingarna och flaxa lite försiktigt med dom. Oskar öppnade sitt lönnfack i golvet och tog upp hagelbössan, laddade den med två skott och ställde den i hörnet i köket.
Så nu är allt förberett för eventuellt besök sade Oskar för sig själv och gick ut på trappan för att få en rök på sin snugga. Allt var fullständigt stilla bara bäckens porlande hördes inne i skogen och en och annan fågel som småpratade med sina gelikar. Efter att ha mediterat lite över livet, ugglan och hjortronplockarna så gjorde sig kaffetarmen påmind, bara att gå in och få fyr i spisen så att det gick att koka sig lite kaffe, när kaffet var klart så tog han med sig det ut på trappan, hämtade också en bulle från skafferiet innan han satte sig tillrätta för att njuta av sitt kaffe. När klockan närmade sig tolvslaget så bestämde sig Oskar för att ta med sig metspöet och gå upp till Karlsholmsgölen för att kolla läget och se om det gick att få upp några abborrar. Plockade lite fin mask i sin lövhög och tog metspö, ryggsäcken och hagelbössan, satte på sig slokhatten och började gå vägen upp mot Karlsholmsgölen, när han närmade sig så tog han det försiktig i fall hjortronplockarna var där för att gräva upp sina, som de trodde, pengar som numera bara var katalogpapper. Allt verkade lugnt så Oskar gick ut till gölkanten, satte en mask på kroken, kastade i reven och lutade sig mot en björk för att vänta in ett napp.
När Oskar väntat på napp i ungefär tio minuter så tyckte han att det hördes något på andra sidan gölen, lade ner metspöet på marken och hukade sig ner, efter att ha väntat några minuter spanande och lyssnade så dök det upp två personer på andra sidan gölen, Oskar kunde inte avgöra om det var samma juveler som han stötte på sist men avvaktade för att vänta och se vad de tänkte ta sig för, när de kom närmare så såg Oskar att de hade en spade med sig så det var nog ingen tvekan om deras avsikter. De började snurra runt borta ibland träden och Oskar hörde hur den ena av dom sade, sa jag inte att du skulle rista in kryss på två träd här är ju för tusan varenda träd kryssmärkt så nu har vi problem. Mycket kan du skylla mig för men jag är säker på att jag bara ristade in kryss i två träd så att vi fick en syftlinje att gå efter när vi grävde, måste ha varit några ungar här och roat sig när de fick se våra kryss, möjligt men i vilket fall som helst så har vi ett problem, det enda vi kan göra nu är att finkamma marken och hoppas att vi hittar rätt annars blir det ganska surt att veta att vi har grävt ner drygt 450 tusen och inte kan hitta på dom. Vi kan inte irra runt helt planlöst för då kommer vi aldrig att lyckas, vi börjar här, skär till två pinnar från någon buske så att vi vet var vi har varit och letat. Pinnar skars till och trycktes ner i backen, Eftersom vi inte vet var vi skall leta så får vi krypa och känna oss fram på marken för att förhoppningsvis känna var vi har varit och grävt sönder grästorven
Det kröps, pinnar flyttades, det svors så det luktade svavel men fortfarande efter en timma så uteblev succén. Oskar satt och tryckte bakom sin björk, där fanns också mycket buskvegitation så det var inte svårt för honom att undgå upptäckt, det enda som oroade honom lite var att en abborre hade fastnat på hans krok och nu visste han inte om han skulle försöka landa abborren eller låta den vara så länge. Det som avgjorde var att den gick upp i vattenytan och slog så det plaskade ganska rejält, Oskar drog försiktigt metspöet längst marken, fick tag i reven och fortsatte att dra in reven tills att det kom en grann abborre, närmare sju hekto avgjorde Oskar innan han bröt nacken av den. Precis klar så hörde han från andra sidan gölen, ”här är det något” såg hur båda kumpanerna reste på sig hämtade spaden och började gräva och efter en kort stund så såg Oskar hur en av dom drog upp ett paket ur hålet, den andra kom fram med en väska, tog paketet och lade det i väskan. Fortsatt grävarbete tills alla tre paketen var bärgade och lagda i väskan, Då tog en av juvelerna upp en bit kätting, den hade de förmodligen haft med sig i väskan, hålet grävdes igen och tampades till innan kättingen virades runt skaftet på spaden som sedan kastades i gölen med ett plask.
Båda två borstade av sig innan de tog väskan och försvann samma väg som de kommit, Oskar reste på sig och började följa efter för att se vart de tog vägen. Höll sig på ett säkert avstånd och insåg tidigt att de var på väg ner till vägen vid Grussjön, Oskar valde då en mittöversväg för att komma först ner till Grussjön, framme så såg han att det stod en bil parkerad där, stannade på säkert avstånd, tog upp en pinne och skrev ner registreringsnumret, A 45 66 88 på marken. Klar så täckte han över det med ett rejält flak mossa och satte sig att invänta hjortronplockarna som nu snarare och mera rättvist kunde kallas bankrånare.
I dag så blir det sommartemperaturer så ut och njut på lunchen hälsar Björn Friherre af Eketorpet.
Och så en avslutningsknorr...................
- Doktorn, min son har fått scharlakansfeber!
- Då måste ni hålla honom isolerad från alla hemma.
- Men doktorn förstår, han kysste hembiträdet i går.
- Då måste vi kanske isolera henne också.
- Doktorn, jag kysste henne också.
- Då har ni säkert blivit smittad.
- Ja, och så kysste jag min fru efteråt.
- Jäklar, sa doktorn, då åker jag också dit