friherrenafeketorpet

Fredagsmorgon och dessutom det trettonde vilket enligt gammal folktro är en dag då man i princip inte skall göra någonting för att unvika otur och olycka, något som Friherren inte har speciellt svårt för. Skatten har åkt i väg till jobbet och Friherren har klarat av Correnläsningen i vertikal ställning trots fredag med nämnt datum. I går så var det badmintontime igen och då Skatten fortfarande känner av sin frakturer på revben och ryggkota så fick Ann och jag spela singel själva, RappestadPer har påskledigt även denna vecka. Blev en rejäl genomkörare då man får springa mera när man spelar singel och dessutom måste man ju slå tillbaka bollen själv varje gång, alltså betydligt jobbigare än dubbelspel. Vi hann med drygt tre set enligt gamla räkningen till femton och Friherren var rejält trött och jag tror att detsamma gällde Ann då hennes ansiktsfärg var åt det mera rödblommiga hållet. Innan jag åkte till Linköping så skickade jag en bokningsförfrågan till Finnlines för att boka färjeplats till Tyskland i sommar. Efter badmintonnen så var det höjdarlunch igen, Drivers Dog med alla tillbehör på Shell Braskens Bro, klar med lunchen så åkte Friherren till netonnet för att köpa färgpatroner till skrivaren som fått bläcktorsk på två färger, sedan en tur förbi Siba och Biltema innan det var dags för Tannefors Hemnbageri och fika med smalbakelse. Hämtade upp Skatten klockan halv fem vid Saab  för att åka direkt till min kusin Ove Johansson i Tannefors och hämta upp kort som han lånat av mig och för att Skatten skulle få se hans omfattande 50-tals samling med en helt fungerande jukebox med skivkarusell som höjdpunkt för oss som upplevde cafekulturen när jukeboxen var ett måste, man beställde en cola eller kaffe och en bulle, matade jukboxen med enkronor och umgicks med sina kompisar fram till stängningdags. Ove håller på att kartlägga släkten på min mammas sida, ett gediget arbete med omfattande fotodokumentation som inte är helt klart än och som jag ser fram emot att få ta del av. Hemma lagom till slutspelshockeyn där tyvärr Skellefteå fick inkassera andra förlusten i finalspelet men jag är inte orolig, de kommer att vända på steken och stå som Svenska Mästare när det är färdigspelat, när övertidshockeyn och Sportnytt var slut så släckte Friheren ner i Eketorpet och intog sängläge.Skatten sussade redan gott. Nu får ni stifta bekantskap med Nils Dackes ersättare Oskar Stigman för första gången.

Oskar Stigman Skogsmannen

Oskar Stigman satt på en pinnstol och matade öppna spisen med björkved i sitt torp Karlsholm, om torpet gett namn åt gölen bredvid eller tvärtom är ingen som vet. Vi befinner oss i början av 50-talet och med dagens mått mätt skulle kanske Oskars boende framstå som lite, ja minst sagt dåligt, men för Oskar var det helt perfekt långt in i skogen från grannar och annat löst folk, närhet till flera fina fiskesjöar, en del till och med fina bestånd av flodkräftor, att sedan Oskar saknade både fiskevatten och fiskerättigheter bekymrade honom föga. Hans stuga stod på ett berg på en handstaplad stengrund, timrad och tätning av mossa mellan stockarna och ingen panel vare sig utvändigt eller invändigt, takhöjd inomhus knappa en och nittio och ytterdörren in till en lite farstun var inte mer än dryga hundrasjuttio centimeter hög, fönstren på stugan var mycket små, farstun var helt ouppvärmd och därför viktig att det hölls stängt både till köket och till stugans enda rum. Köket var litet inte mer än fyra kvadratmeter, plats för ett lite väggfast bord för två personer, men då Oskar sällan hade gäster så räckte det mer än väl. Dår fanns en liten Norrahammar järnspis med två plattor och en lite ugn samt en varmvattenbehållare på sidan om spisen som värmdes från spisens eldstad. Mot ena ytterväggen fanns det också ett skafferi för förvaring av matvaror. Stugans enda rum var på ungefär fjorton kvadratmeter och med en öppen spis vägg i vägg med köksspisen då det bara fans en skorstenspipa ut till skorstenen.

Möblemanget bestod av en enkel bäddsoffa med trälock som sittplats dagtid, ett bord och fyra pinnstolar samt en skänk och ett par trasmattor. Under ena trasmattan hade Oskar byggt ett förvaringsutrymme för sin vapenarsenal och ammunition, dumt att skylta med dom då Oskar titt som tätt blev misstänkt för tjuvskytte, med trasmattan på plats så var det omöjligt att hitta lönnfacket i golvet och även med mattan borttagen så var det svårt att se att det fanns en lucka i golvet. Utanför mot den östra väggen växte det ett par vinbärsbuskar och en krusbärsbuske, med tanke på storleken förmodligen lika gamla som huset. Ett hundratal meter från huset så fanns det ett uthus med hederligt torrdass och vedbod, i vedboden huserade också Oskars hembränningsapparat när den inte var i drift inne i köket, och ungefär på halva avståndet en handgrävd kallkälla med ett djup av endast två och en halv meter. Sedan fanns det också en jordkällare mot en bergvägg väl kamouflerad av stora bondsyrensbuskar. Så bodde Oskar Stigman, stadigvarande arbete hade han aldrig haft, gjorde ett och annat dagsverke åt bönderna i närheten när han behövde lite pengar och sålde skinn när det kom uppköpare till centralorten 14 km bort. Vid de tillfällena så gick Oskar till fots med en ansenlig mängd skinn i en skinnsäck på ryggen fram och tillbaka samma dag, hemvägen förhoppningsvis utan några skinn att bära på då de förhoppningsvis var omsatta i kontanter. Om Oskar fått bra betalt för sina skinn så brukade det bli en tur till ortens hotell med mat och några supar innan promenaden hem tog vid.

Klockan var straxt efter tre på eftermiddagen och Oskar hade satt på kaffepannan och eldat på i vedspisen för att dels ta sig en kaffekask och sedan slå upp resten på sin termos för han hade sett ett antal rådjur beta på en mosse nere mot Grussjön, och i kväll tänkte han försöka att fylla på sitt köttförråd, Oskar hade nämligen lärt sig att ju senare han gav sig ut ju mindre risk att stöta ihop med markägare och andra jägare något som han helst ville undvika då det skulle vara lite svårt att förklara vad han gjorde med sitt gevär på deras marker. Oskar öppnade sitt lönnfack i golvet och plockade fram sitt salongsgevär, egentligen ett alldeles för klent vapen för rådjursjakt men Oskar var en gudabenådad skytt, träffade en tvåkrona på femtio meter i nio fall av tio med det geväret och den träffsäkerheten var ett krav då det måste till ett perfekt hjärtskott för att fälla ett rådjur med det vapnet, fördelen var att knallen från skottet, jämfört med hagelbössan och studsaren, inte väckte den björn som sov. För att uppnå den träffsäkerheten stöpte Oskar kulorna själv och laddade patronerna med exakt mängd krut, använde en gammal brevvåg för att mäta upp krutsatsen, så han visste att varje kula hade samma kulbana och träffbild. Satt vid bordet i köket och inväntade skymningen, när Oskar tyckte att det såg bra ut så plockade han fram sina gröna jaktkläder och satte en grön slokhatt på huvudet, det gällde att falla in i naturens färger för att lättare komma nära djuren och för att undvika upptäckt av irriterade jakträttsinnehavare.

Packade sin hemsydda skinnryggsäck med kaffetermosen och ett par brödbitar, tog fram en gammal mjölkkruka, stoppade ett tiotal patroner i fickan och tog geväret under armen och gick ut, låste till ytterdörren och hängde nyckeln på en spik på knutbrädan och började vandra ner mor Grussjön. På vägen så plockade han lite blåbär i sin mjölkruka när han hittade fina tuvor med blåbärsris. När han närmade sig mossen så började han röra sig mera försiktigt, tog sig fram till sitt vanliga pasställe under en stor gran i mossens utkant, hände av sig ryggsäcken och satte sig att vänta.

Fredag och ännu en helg står för dörren med tillfället till lite extra gott med rödtjut och avkoppling, njut och ha det görgött hälsar Björn Friherre af Eketorpet.

Dags för ny fredagsknorr...............

En kväll hörde fadern i familjen hur sonen bad sin nattbönen och hur han avslutade med,
- Gud välsigne mamma. Gud välsigne pappa. Gud välsigne mormor. Hej då morfar.
Det här tyckte fadern var lite besynnerligt, men han brydde sig inte så mycket om det. Nästa dag dog morfar.
Två månader senare hörde fadern igen hur sonen bad sin nattbön,
- Gud välsigne mamma. Gud välsigne pappa. Hej då mormor.
... - Och dagen därpå dog mormor. fadern blev mer och mer upprörd över situationen.
Två veckor senare bad sonen,
- Gud välsigne mamma. Hej då pappa.
Fadern höll nästan på att få en hjärtattack. Han sa inget, men följande dag gick han upp tidigt så att han skulle klara sig ifrån den värsta morgontrafiken till jobbet.
Där stannade han hela dagen. När klockan passerat midnatt vågade han sig hem, ganska stärkt av att ha överlevt dagen! Väl hemkommen så ursäktade han sig för sin fru och sa:
- Jag är ledsen älskling. Jag har haft en jävla dag på jobbet.
- Har du har haft en jävla dag!? Skrek frun.
Min dag började med att brevbäraren föll ned och dog här utanför dörren!